Multipla elektroder för elektrisk behandling av förmaksarytmi

3.1.2 Ledare
Som ledare mellan elektrodhuvudet och kontakten används kopparkabel som är 0.20 mm i
diameter och lackad med modifierad polyuretanlack. 40 Detta gör att ledaren blir smidig och
lacken bidrar till att de två kablarna blir isolerade från varandra samt att utrustningen kan
steriliseras på ett tillfredställande sätt. Kablarna dras sedan i en silikonslang som har en
ytterdiameter på 3.0 mm och en innerdiameter på 1.5 mm. Denna slang har vi funnit optimal
med tanke på smidighet, förmåga att klara av undertryck samt att kunna suga bort blod och
vätska från elektrodhuvudet. Tidigare användning av silikon som material inom
pacemakerteknologi visar att detta material är väl beprövat och biokompatibelt. 41 Den slutliga
längden på ledaren uppgår till totalt en och en halv meter 42 där de sista tio centimetrarna
skiljer de elektriska ledarna från vakuumsystemet i en Y-förgrening. Vakuumsystemet
kopplas in med hjälp av ett system av Luer-kopplingar, som är standard inom sjukvården.
3.1.3 Kontakt
Som kontakt från ledaren används standardiserade 2-poliga 1.5 millimeters stereokontakter.
Dessa är billiga, lätta att montera och klarar väl av att leverera de spänningar vi önskar i båda
riktningarna. När kontakten monteras ihop med ett bipolärt elektrodhuvud skall kontaktytan i
bakre delen av kontakten lödas ihop med anoden (mittendelen) och spetsen på kontakten med
katoden (ringytan). Idéer på att ha både vakuumsystemet och det elektriska systemet i en och
samma kontakt har funnits, men någon lösning på den idén har ännu ej tagits fram.
Figur3.3. Kontakten till elektroniken.
Figur3.4. Hela elektroden sammansatt.
40 Enligt information från ELFAs tekniska informationsavdelning.
41 Design of cardiac pacemakers, kap. 6, s. 156
42 Enligt önskemål från Docent Jan van der Linden
27