Multipla elektroder för elektrisk behandling av förmaksarytmi

9. Framtida utveckling
9.1 Elektronik
Hårdvaran och elektroniken uppfyller kraven och utför det arbete de var tänkta att klara av.
Dock kan vissa delar förbättras ytterligare om en ny version av pacemakern ska tillverkas. Här
nämns tre områden som skulle kunna omarbetas eller förbättras.
Kommunikationsbussen
Optokopplarna som använts har en så kallad öppen kollektor-utgång. Det visade sig efter
konstruktion att denna är designad att sänka spänningen på en kommunikationsbuss till låg
nivå mycket snabbt vid tillslag, för att låta spänningen stiga till hög nivå igen när ingen
insignal fås. Så har optokopplarna inte använts nu. Den nuvarande designen är fullt
fungerande, men möjligtvis skulle en annan design kunna minska antalet komponenter i
kommunikationskretsen på slavkorten.
Konfigurering av slavkorten
De jumpers som nu bestämmer konfigureringen av slavkorten löser uppgiften, men för att
ändra dessa måste varje kort tas ur och sättas tillbaka i pacemakern. Detta skulle kanske
kunna lösas på ett lämpligare sätt, utan att förlora säkerheten i systemet.
Slavkortens anslutning till moderkortet
När slavkorten designades var det tänkt att moderkortet skulle baseras på ett så kallat labkort,
ett kort med ett antal parallella kopparbanor som konstruktören får kapa och kortsluta för att
få önskad funktion. Av denna anledning fick slavkorten en bred elektrodanslutning mot
moderkortet, där varje slavkort skulle ha individuell placering av kontakten. När det senare
bestämdes att även moderkortet skulle beställas var slavkorten redan tillverkade och
anslutningen ser därför märklig ut. Vid en nytillverkning av slavkort kan detta fel rättas till.
9.2 Mjukvara
Den grundläggande plattformen för systemet är utvecklad från omvandling av hjärtats analoga
signal till avslutande data behandling och analys. Slavarna kan operera självständigt och
samtidigt styras med en rad kommandon från masterprocessorn. Mätdata skickas organiserade
i strukturerade datapaket om varierande längd tillbaka till en stationär dator. Systemet är
flexibelt och användaren kan utnyttja en mängd olika konfigurationer för att prova sig fram
till den optimala uppställningen. Antalet detekterande och stimulerande kanaler kan väljas
valfritt. Olika systemparametrar kan varieras, till exempel känsligheten hos de kanaler som
skall vara detekterande eller stimulationspulsens längd och styrka.
En tänkbar vidareutveckling av programvaran är att införa nya mer avancerade
beslutsalgoritmer. Idag finns tre olika operationsmoder vilka kan ses som ett första steg mot
den slutgiltiga lösningen. Programvaran hos masterC165 och slavC165 är
omprogrammeringsbar vilket gör införandet av ny programkod enkel. Slavarn är som bekant
inte omprogrammeringsbara, en förändring av slavens arbetssätt leder då till att den gamla
processorn måste tas bort och ersättas av en ny. Detta är naturligtvis möjligt men
tidskrävande. Slavarna har därför utformats för att vara mycket flexibla och de kan genom
redan införda kommandon utföra de uppgifter som ansetts nödvändiga. Styrning och
beslutsalgoritm avgörs av masterC165 varför omprogrammering av slaven bedömdes som
överflödig med tanke på den stora mängd hårdvara som skulle behövas för att genomföra
detta. Systemet hade då blivit betydligt dyrare och mer komplicerat att utveckla.
83