KYRKOHANDBOK FÖR SVENSKA KYRKAN - Kyrkans Tidning

100
en dopgudstjänst som med alternativa texter och böner kan anpassas till
att fungera såväl vid dop av barn som vid dop av unga eller vuxna.
För konfirmationsmässa/-gudstjänst har förslaget med en gudstjänstordning
gjorts efter samråd med olika grupper som särskilt arbetar med
konfirmander och efter bearbetning av konfirmationsgudstjänstgruppens
rapport. Den samlade bedömningen är att det blir allt vanligare med
konfirmationsmässa. Här föreslås därför en sådan ordning, men möjligheten
att fira en separat konfirmationsgudstjänst och en därpå följande
mässa kvarstår.
Förslaget med en enda vigselgudstjänst är i linje med kyrkans tidigare
beslut om samkönade äktenskap. Den ordning som infördes 2009 för
vigselgudstjänst för par av samma kön utgör också i sak endast en situationsanpassning
av vigselgudstjänsten i 1986 års kyrkohandbok.
För begravning föreslås ordningar för begravningsgudstjänst och
gravsättning/urnnedsättning medan det för andra böner och andakter
i samband med dödsfall hänvisas till En liten bönbok (2005). I kyrkohandboken
från 1986 finns en Begravningsgudstjänst II för begravning av
dödfött barn eller barn som avlidit i späd ålder. Det nu aktuella kyrkohandboksförslaget
innehåller däremot alltså en enda ordning för begravningsgudstjänst,
vilket bedömts som rimligt och viktigt i förhållande
till de erfarenheter som finns i församlingar och hos präster inom bland
annat sjukhuskyrkan och även till senare års forskning om föräldrar som
förlorat små barn. Igenkännandet i begravningens ordning är central
för sorgebearbetningen och som bekräftelse av människors erfarenheter.
Denna avvägning har i förslaget resulterat i en ordning för begravningsgudstjänst
med alternativ och valfrihet vad gäller böner, texter och vissa
moment. Förslaget har stämts av mot biskopsbrevet Begravningen – ett
brev från Svenska kyrkans biskopar (2006).
De kyrkliga handlingarna dop, vigsel och begravning föregås av
samtal mellan den präst som ska leda gudstjänsten och den eller dem som
närmast berörs. Dop av unga och vuxna samt konfirmation föregås av
undervisning (se vidare i huvudvolymen sid. 120).
Vissa av de övergripande anvisningarna (och teckenförklaringarna) i
huvudvolymen är tillämpliga också för De kyrkliga handlingarna. Det
gäller till exempel att Herrens bön i respektive ordning återges i översättningen
Vår fader men att också den äldre översättningen Fader vår kan
brukas. (Fader vår återfinns på sid. 11 i huvudvolymen.) Vidare inleds
varje kyrklig handling med specifika anvisningar som anger ramar för
respektive gudstjänst.