KYRKOHANDBOK FÖR SVENSKA KYRKAN - Kyrkans Tidning

ett inklusivt språk. Man konstaterade att gudstjänsten bör vara utformad
på ett sådant sätt att den är öppen för alla: ”Målet är en gudstjänst där
både kvinnor och män, barn och äldre, ungdomar och föräldrageneration
skall kunna aktivt deltaga” (Motiveringar sid. 48). Under beaktande
av Centralstyrelsens direktiv hade gruppen framförallt inriktat sig på att
finna ett språk för att särskilt inkludera kvinnor och kvinnors erfarenheter.
I Motiveringar konstaterades att gudstjänstens språk till övervägande
del varit skapat av män och därmed speglat mäns föreställningsvärld och
deras religiösa insikter och upplevelser. Man konstaterade att gudstjänstens
språk därför i hög grad saknade uttryck för kvinnors föreställningsvärld
och trosformuleringar. De könsskillnader och den manliga
maktdominans som kom till uttryck i gudstjänstens texter speglade den
samhällsstruktur som varit rådande när dessa texter skapats.
I sitt resonemang återkom kyrkohandboksgruppen till att gudstjänsten
i språk och gestaltning skulle inkludera olika åldrar, minoritetsgrupper,
människor med olika kulturell bakgrund och funktionshindrade. Den
teologiska grunden för översynsarbetet var ”alla människors lika värde
både i förhållande till varandra och i förhållande till Gud”. Man eftersträvade
att nya och mer inkluderande gudstjänsttexter skulle uttrycka
Guds kärlek och nåd. Gud skulle beskrivas som befriande, som den människan
kan ”vänta sig allt gott av”. Kyrkohandboksgruppen redovisade
också konkret de överväganden som gjorts i fråga om bilder, pronomen
och benämningar i beskrivningar av och tilltal till Gud, Jesus Kristus och
Anden (Motiveringar sid. 49, 51).
I remissvaren 2000 bejakades kyrkohandboksgruppens grundprincip
att sträva efter ett icke-exkluderande språk. Kvinnor i Svenska kyrkan
menade i sitt svar att kyrkohandboksförslaget var ett viktigt steg på
vägen mot en jämlik och rättvis mänsklig gemenskap av män och kvinnor.
Majoriteten av dem som yttrat sig var dock kritiska till de konsekvenser
som principen om ett inklusivt språk fått i förslaget. Kritiken
handlade framförallt om att gudstjänstens språk blivit ensidigt, opersonligt
och stereotypt. Man menade att tolkningen av inklusivitetsprincipen
fått problematiska teologiska konsekvenser med en avhierarkisering och
avpersonifiering av det kristna gudsbegreppet. Med avhierarkisering
menades att språkförändringarna tenderade att reducera eller utplåna
synen på Gud som alltings skapare och uppehållare, som ofrånkomligen
är större än människan. Gudsbilden i förslaget kritiserades till exempel
som trivialiserad till följd av att helighetsperspektivet trängts i bakgrunden.
Ett flertal kritiker menade att talet om Gud som ”Fader” och
21