KYRKOHANDBOK FÖR SVENSKA KYRKAN - Kyrkans Tidning

88
finns i ett antal kyrkoårsanknutna och allmänna prefationer som av
tradition följer en likartad struktur med upptakt, mellanled och avslutning.
I kyrkohandboksförslaget finns två alternativ till upptakt och arton
alternativ för Prefationens mellanled (kyrkoårsbestämda, allmänna samt
för vigsel och begravning då dessa firas med mässa). Den sista allmänna
prefationen (Allmän 4) hör samman med musikserie E.
För Prefationens mellanled har en översyn gjorts av texterna i 1986 års
kyrkohandbok. Vissa prefationer i kyrkohandboken har bearbetats och
några nya har tillkommit. Här kan särskilt nämnas en ny pingstprefation
(som ersätter den tidigare prefationen för Kristi himmelsfärds dag och
pingst) samt en ny prefation för Mariadagar. I pingstprefationen har
Andens betydelse och uppdraget som gavs den första pingsten lyfts fram.
Prefationen för Mariadagar utgår tematiskt från Marias lovsång (Luk
1:46–55).
Människans vilja att prisa Gud uttrycks i Prefationens avslutning
och motiveras av de Guds välgärningar som beskrivits i dess mellanled.
Prefationens avslutning finns i kyrkohandboksförslaget i tre alternativ
som alla uttrycker den gränsöverskridande lovprisningen till Gud. Det
första alternativet är identiskt med avslutningen i 1986 års kyrkohandbok.
Det andra alternativet är kortare och uttrycker mer konkret en
lovprisning tillsammans med kyrkan (”din kyrka”). Den tredje avslutningen
utgår från den avslutning som tidigare endast hört samman med
påskens prefation. Texten betonar uppståndelsens glädje och lovsången
som aldrig upphör och tanken med förslaget är att fler gudstjänster under
kyrkoåret kan lyfta fram detta perspektiv i Lovsägelsen.
Lovsägelsen kan sjungas eller läsas. För att möjliggöra att Lovsägelsen
sjungs i gudstjänsten även om inte prästen sjunger anges att den kan
ledas av präst eller annan gudstjänstledare. Det är viktigt att Lovsägelsen
då gestaltas så att den hålls samman som en helhet. Det är till exempel
inte ovanligt att präster som annars inte sjunger ändå kan sjunga Lovsägelsens
inledning, varefter annan gudstjänstledare sjunger Prefationen,
lovsägelsens fortsättning.
I musikserie A används tonus solemnis för Lovsägelsens samtliga
alternativ. Det musikaliska alternativ, tonus ferialis, som funnits i 1986
års handbok har utgått eftersom utvärderingarna 1996 och 2009 visat att
mycket få församlingar numera använder det.
Musikserie B har en nyskriven melodi för Lovsägelsen men följer
samma texter som musikserie A för Lovsägelsens samtliga alternativ.
Musikserie C utgår från musik för Lovsägelsen som finns i