KYRKOHANDBOK FÖR SVENSKA KYRKAN - Kyrkans Tidning

Den fjärde förbönen är en ny, mycket kort förbön, motiverad utifrån
en pastoral bedömning att också denna typ av förbön behövs. I bönen
konstateras att den döde har överlämnats till Gud och att också de
närvarande får överlämna sig själva till Gud. Bönen uttrycker ett rop om
hjälp, om att få bli buren och bevarad av Gud för alltid.
Herrens bön följer efter Förbön. I gudstjänstordningen anges den
ekumeniska översättningen Vår fader. Som alternativ kan även den äldre
översättningen Fader vår användas, se vidare sid. 11 i huvudvolymen och
denna volym sid. 94.
avskedstagande och slutbön
Avskedstagandet sker vid kistan, antingen i kyrka eller kapell
(enligt avslutning A) eller vid graven på kyrkogården (enligt avslutning
B). Musik kan förekomma under det att avskedstagandet sker.
Avskedstagande kan också ske tidigare i gudstjänsten, efter Överlåtelsen
och Bibelläsning (eventuellt även psalmsång) och före Förbön. Detta
alternativ har införts utifrån en bedömning att avskedstagandet ibland
upplevs komma sent i gudstjänsten. Om denna handling placeras tidigare
i gudstjänsten omsluts den av den efterföljande förbönen.
Begravningsgudstjänstens Slutbön uttrycker en bön om Guds frid
över den som avlidit. I förslaget finns två alternativa böner som tematiskt
har samma grunduppbyggnad. I det andra alternativet tilltalas Gud
som den som ”är uppståndelsen och livet”. Den som avlidit kan i båda
alternativen antingen omnämnas med namn (vanligen förnamn) eller som
”hon” eller ”han”. Slutbönen kan också formuleras med andra ord men
av tradition innefattas alltid bönen om att Guds eviga ljus ska lysa för
den avlidne.
välsignelse och sändningsord
Välsignelsen finns i förslaget upptagen såväl i den traditionella
översättningen som i enlighet med Bibel 2000; se vidare ovan sid. 98.
Korstecknande kan förekomma. Ett Sändningsord, med föreslagna
eller andra ord, kan avsluta begravningsgudstjänsten liksom andra
gudstjänster.
123