KYRKOHANDBOK FÖR SVENSKA KYRKAN - Kyrkans Tidning

medan de är fakultativa i Mässa och Gudstjänst. Utifrån Mässa eller
Gudstjänst ska också enkla vardagsgudstjänster kunna utformas. Huvudgudstjänstbegreppet
finns kvar och ska kunna samspela med församlingsinstruktionen.
Avsikten är att både ge utrymme för lokal flexibilitet och
värna kyrkans tro och tradition. Musiken är framlyft genom den traditionella
liturgiska musiken och fyra för kyrkohandboken nya musikserier.
Presentationen av förslaget följer gudstjänstens huvuddelar Samling,
Ordet, Måltiden och Sändning.
Kapitel fem uppmärksammar De kyrkliga handlingarna: dop, bikt,
konfirmation, vigsel och begravning. De överväganden som gjorts
relaterar till resonemang om identitet och relevans. I samtliga kyrkliga
handlingar föreslås en enda ordning för respektive gudstjänst. För dopgudstjänsten
har avvägningen gjorts att en enda ordning ligger i linje med
Svenska kyrkans dopsyn. Bibelläsning ska alltid ingå i De kyrkliga handlingarna
och förkunnelsemomentet är framlyft. De föreslagna gudstjänstordningarna
följer i huvudsak dessa gudstjänsters struktur i 1986 års
kyrkohandbok. De strukturella skillnader som föreslås gäller framförallt
dopgudstjänsten där den inledande delen uttrycker Samlingens perspektiv
och gudstjänstens anknytningspunkter med människors liv. I Tydningsord
fördjupas kyrkans dopteologi och Dopbön föreslås leda vidare till
Dophandlingen.
I det avslutande sjätte kapitlet ges exempel på hur gudstjänst kan
formas utifrån kyrkohandboksförslaget. Här tydliggörs att kyrkohandboksförslaget,
liksom 1986 års kyrkohandbok, öppnar för delaktighet i
församlingen. Frågeställningar som då särskilt behöver beaktas handlar
om vilka perspektiv som kommer till uttryck i församlingens gudstjänstfirande
och hur gudstjänsten gestaltas.
7