Nummer 6 2009 - Dialäsen

International Transplant Nurses Society’s (ITNS) 18:de internationella
symposium hölls den 24–26 september och »Joie de vivre… Experience
the Joy of Transplant Nursing« var årets tema. Livsglädje
och arbetsglädje var något som genomsyrade hela symposiet.
ITNS internationella symposium 2009
Livsglädje och arbetsglädje
iTNS är en ideell förening med omkring 1800 medlemmar
från 25 länder runt om i världen. Det internationella årliga
symposiet hålls varvat i USA och Kanada och vart femte år
hålls det i Europa. Årets möte hade titeln »Joie de vivre… Experience
the Joy of Transplant Nursing« och samlade drygt 300
sjuksköterskor, alla verksamma inom transplantations- och
donationsområdet. Mötet hölls i Montreal som ligger i den
fransktalande delen av Kanada, vilket förklarar titeln. Hälften
av deltagarna kom från USA och omkring 50 från Europa,
varav vi var fyra från Sverige. Det var tre till brädden fyllda
kongressdagar med olika gästföreläsare, lunchsymposium,
fria föredrag och en heldag med åtta olika workshops. I en
separat posterutställning visades ett 30-tal intressanta postrar.
En av postrarna var en beskrivning av ett fascinerande patientfall
från London, England.
Patienten, en nu 36 årig man, hade på grund av blodsjukdomen
aplasisk anemi gått igenom en benmärgstransplantation
(BMT) för åtta år sedan. Benmärgsdonator var hans HLAidentiske
bror. Patienten behandlades både före och efter BMT
bland annat med läkemedlet ciclosporin (Sandimmun®). En
känd biverkan hos ciclosporin är att det är nefrotoxiskt och
efter några år utvecklade patienten njursvikt och fick börja
hemodialysbehandling 2007. Regelbunden blodprovstagning
genomfördes efter BMT för att undersöka graden av chimerism,
det vill säga att mottagaren utvecklar tolerans mot donatorns
celler. Blodprover visade att BMT hade resulterat i att patienten
hade ersatt sin egen benmärg med donatorns och patientens
blodgrupp som från början var A hade också ersatts med
donatorns blodgrupp som var 0. Detta kallas 100 procentig
chimerism och innebär att patienten inte behöver någon immundämpandeläkemedelsbehandling.Eftersom
njurfunktionen var
dålig var patienten nu i
behov av en njurtransplantation.
Brodern, den
tidigare benmärgsdonatorn,
erbjöd sig att
också donera en njure.
Tre entusiastiska deltagare från Sahlgrenska
universitetssjukhuset, Cia Skoglund,
Anne Flodén och Annette Lennerling.
48
Njurdonationen och
njurtransplantationen
genomfördes. Ett kirur-
giskt ingrepp är ett trauma och
inflammatoriska processer startar
som bland annat frisätter
cytokiner. Därför behandlades
patienten med de immundämpande
läkemedlen azatioprin
och kortison under de första sex
veckorna efter njurtransplantationen.
Därefter kunde den immundämpande
behandlingen
avslutas. Två veckor efter njurtransplantationenkontrollerades
chimerismen om med nya
blodprover och de visade att den
fortfarande var 100 procent. Det
finns fortfarande en risk för att
Christiane Kugler, transplantationssjuksköterska
och forskare från Hannover,
höll en workshop med titeln
»You can do it!«
patienten kan utveckla så kallad graft versus host disease som
kan översättas med att transplantatet reagerar mot patienten,
men den risken betraktas som extremt liten. Vid uppföljningen
sex månader efter njurtransplantationen hade
patienten ett kreatininvärde på 111 µmol/l och en beräknad
glomerulär filtration på 80 milliliter per minut, alltså i det
närmaste helt normal njurfunktion.
En annan väldigt gripande föreläsning var »Den transplanterade
kirurgen – när doktorn blir patient« som hölls av Achilles
Demetriou från Cleveland University, Ohio, USA. Han
var forskare samt tidigare levertransplantationskirurg och
numera arbetar han som rektor på läkarutbildningen. Under
en operation hade han fått göra öppen hjärtmassage på en patient
och i samband med detta skurit sig. På den tiden fanns
bara möjlighet för Hepatit-B provtagning och provresultaten
visade att Hepatit-B hade han inte fått, men han hade förhöjda
levervärden. Livet gick vidare och han fortsatte arbeta
med den forskning som han just då höll på med. Den handlade
paradoxalt nog om fulminant leversvikt och de arbetade
i forskningslaboratoriet med att få fram en konstgjord lever
med hjälp av grisvävnad. Under lång tid ignorerade han de
signaler på sjukdom som faktiskt fanns, det av honom själv så
kallade »en läkares oövervinnelighet«-syndromet. Med tiden,
blev han tröttare, hade lite förhöjda levervärden och gick ner
i vikt. Viktnedgången var han bara glad över eftersom han
DIALÄSEN 6.2009