Tolkens roll och tolkningens betydelse för ... - Tolkprojektet

auktoriserade tolkar, men samtliga tolkar vi varit i kontakt med känner till detta dokument och
försöker att förhålla sig till det. God tolksed används även av tolkförmedlingar och i
tolkutbildning. De huvudsakliga reglerna är att tolka allt som sägs i rummet, att tolka i
jagform, att vara neutral och opartisk och att tolken har tystnadsplikt. Samtliga tolkar har
emellertid förmedlat berättelser om när tolkrollen har utmanats på grund av situationen eller
interaktionen med de andra parterna. När tolkrollen utmanas ställs etiken på prov.
Jag tolkar allt som sägs och jag tolkar i jagform
Tolken ska i förväg informera parterna om sin roll. Idealt görs detta genom att tolken får tid
att inleda mötet med att presentera sig, att berätta att tolkningen sker i jagform och att tolken
är neutral och opartisk, har tystnadsplikt och tolkar allt som sägs. Jagformen är viktig för att
upprätthålla neutraliteten och opartiskheten. Genom att tala i jagform ”raderar” tolken sin
egen person och åsikt. Detta sker oftast reflexmässigt och utan att tolkarna reflekterar över det
annat än om parterna inte förstår.
Presentationen är dock inte okomplicerad. En del förklarar att den är som en ramsa som
de räknar upp inledningsvis utan att egentligen vidare gå in på vad den innebär. Andra lägger
däremot vikt vid att verkligen förklara hur t ex tystnadsplikt fungerar. Det beror lite på
situation och vem man tolkar för. Flera tolkar har påpekat att när de presenterar sig för gamla
människor och barn får de förklarar extra noga. I undantagsfall känner de sig tvungna att
frångå jagformen. Det kan vidare vara viktigt i vissa fall att tänka på med vilket språk man
presenterar sig på först. Under observationerna upptäckte vi att tolkar inte alltid presenterar
sig. En vanlig förklaring är att tolken har som princip att göra presentationen första och
eventuellt andra gången tolken träffar en tolkanvändare eller klient, men inte varje gång. Det
blir för tjatigt och tar upp dyrbar tid.
Det som tycks vara svårast att förstå för såväl tolkanvändare som klienter/patienter är att
tolken tolkar allt som sägs och att tolken tolkar i jagform. Just dessa två dimensioner av
tolkens roll har gett upphov till många situationer som i efterhand kan upplevas som
komiska. 7 Samtidigt finns situationer då jagformen blir tung att bära. Kanske levererar tolken
budskap som känns pinsamma eller kränkande för honom/henne.
Och det är också sånt där som att man förminskar folk. Det är den här gamla mannen som
var hos läkaren och så frågade läkaren. ”Hur länge har du bott i Sverige då?” ”Ja, fyrtio
år.” ”Och kan ingen svenska?” Då sa den här mannen: ”Nej, för jag kom hit för att arbeta
och inte snacka skit.” (skratt) Men det var en ovanlig man. För de flesta säger, hur länge
har du bott i Sverige? Så säger de ”Jag skäms att tala om det.” Det är det vanligare. Så då
krymper de lite där (Intervju).
I andra situationer händer det att tolkar frångår jagform, kanske omedvetet. Detta hände under
en observation av ett pågående asylsamtal med en ung pojke. En timme in i samtalet övergick
7 Fatima berättar om när hon tolkade hos polisen och klienten inte förstod jagform. Polisen sa: Hur kunde du
vara så dum och sno den där kycklingen? Fatima tolkade. Den anklagade glodde irriterat på tolken och sa: Är du
polis eller? Fatima tolkade detta. Polisen svarade: Ja. Fatima tolkade: Ja. Efter det tog det tid innan
missförståndet om vem som tyckte att den anklagade var dum klarades ut (Gruppintervju).
12