Tolkens roll och tolkningens betydelse för ... - Tolkprojektet

tolkar, de kan vinna ett anbud om de dumpar ett pris, men då får de inga tolkar att
förmedla och så kan vi inte ha det (Upphandlare).
Stockholms Läns Landsting (SLL) avslutade en upphandling 2006 och skrev då avtal om
enhetspris med en förmedling och ett differentierat pris med en annan förmedling.
Anbudspriserna var så låga att förmedlingarna måste gå med förlust och det fanns ingen
förhandlingsmarginal i avtalet. SKTF varnade för att sjukvårdstolkarna inte skulle ta några
uppdrag och upphandlingen sågs som en diskriminering av både tolkar, patienter och
vårdpersonal och ledde även till protester från sjukvårdspersonal.
Det slutade med att sjukvårdstolkarna i Stockholm vägrade att ta uppdrag för landstinget.
Sjukvården hamnade i ett dilemma som de ansåg att de inte var ansvariga för, eftersom
arvodet är något som beslutas av förmedlingen. Detta är riktigt, men samtidigt är tolkar inte
part i förhandlingarna vid upphandling och har ingen möjlighet att påverka anbudspriset.
Tolkar har inte heller någon skyldighet att ta uppdrag som de inte vill ha. Betalar man för lite
får man inte tillgång till de mest kvalificerade tolkarna. SLL fick nöja sig med ickekvalificerade
tolkar som eventuellt inte kunde medicinsk terminologi och inte hade
grundläggande faktakunskaper.
Produkten/Tjänsten
En upphandlare med lång erfarenhet av att upphandla tolkförmedling förklarar:
Det viktigaste är tillgängligheten på tolkar. Tillgänglighet och säker leverans, som jag
säger. Att vi kan vara säkra på att vi har en tolk och att den är bra. God kvalitet,
tillgänglighet och säker leverans. Dels att förmedlingen har många tolkar, att dom är bra
och att dom kommer när man har avtalat tid. Det kan jag säga att det är väldigt viktigt
(Upphandlare).
Förmedlingarna anger i anbudet hur många tolkar de har listade, ibland på ett oseriöst sätt. En
förmedling i Västsverige angav till exempel att den hade mer än 900 auktoriserade tolkar, dvs.
fler än det antal som finns. Att begära listor över tolkar är inte självklart och när
Migrationsverket gjorde det i en upphandling 2010 dömdes verket att göra om upphandlingen.
Argument mot listning är att förmedlingen inte ska vara bunden av vad som finns i
ansökningsögonblicket utan ha möjlighet att värva tolkar om upphandlingen leder till avtal.
Då är både köparen och förmedlingen, som i exemplet med SLL 2006 ovan, beroende av om
tolkar faktiskt vill ta uppdrag på de villkor som köparen och förmedlingen kommit överens
om. I Borås (2007) blev det problem när den vinnande förmedlingen vann avtal på uppgifter
om ett visst antal auktoriserade tolkar. Tolkarna vägrade, precis som i Stockholm, att arbeta
för denna förmedling. Borås stad ville bryta kontraktet och ärendet gick först till Länsrätten,
där man förlorade och därefter till Kammarrätten, som gav Borås rätt. De auktoriserade
tolkarna hade under processens gång skrivit ett brev till domstolen där de underströk att de
inte tänkte arbeta för förmedlingen i fråga och att de aldrig haft för avsikt att göra det heller.
36