Tolkens roll och tolkningens betydelse för ... - Tolkprojektet

Tillsyn av auktoriserade tolkar
Kammarkollegiet är tillsynsmyndighet för auktoriserade tolkar. En auktoriserad tolk som
bryter mot God tolksed kan få sin auktorisation indragen. Den som är missnöjd med en tolk
kan anmäla detta till Kammarkollegiet. Under senare år har antalet anmälningar mot tolkar
som brustit i sin yrkesroll allt oftare kommit från andra tolkar. Man kan vända sig till KamK i
sakfrågor, som hur jäv eller tystnadsplikt ska hanteras i en viss situation.
Auktorisation – en begränsad möjlighet
Auktoriserade tolkar finns i 38 språk samtidigt som det tolkas i minst 170 språk. Det fanns
1 023 auktoriserade tolkar i januari 2011, 155 var teckenspråkstolkar och 868 tolkar i talade
språk. Antalet personer som är auktoriserade är emellertid lägre eftersom vissa tolkar är
auktoriserade i flera språk. Det finns 134 auktoriserade tolkar i arabiska, 95 i spanska, 91 i
balkanspråken, 81 i finska, 76 i ryska, 57 i polska och 56 i persiska. De mest efterfrågade
språken vid sidan av arabiska är somaliska och olika kurdiska språk. Kammarkollegiet har
inte tillräckliga resurser för att hålla auktorisationsprov oftare än vartannat år i de flesta språk
och inte heller för att utveckla de kontakter som behövs för att utöka antalet språk i vilka man
kan bli auktoriserad. I mindre språk kan det till exempel vara svårt att hitta språkgranskare i
Sverige.
En viktig fråga är varför vissa tolkar inte auktoriserar sig. Det finns flera svar på den
frågan. Ett svar är att det inte erbjuds möjlighet till auktorisation i det språk man tolkar. Ett
annat är att många tolkar misstror språkexperterna. Ett utvecklingsområde för KamK är därför
att se över språkexpertisen och bedömningskommitténs trovärdighet. Även om det inte finns
något att anmärka på ska inte myter om oförrätter och oegentligheter göra att tolkar avstår
från att auktorisera sig. En del tolkar väljer bort auktorisation eftersom de anser att de inte
skulle bli lika attraktiva på arbetsmarknaden efter auktorisation, eftersom de då har rätt till
högre arvode.
Många tolkar anser att proven är för detaljerade och inte anpassade efter den verklighet
man tolkar i och avstår från att försöka auktorisera sig. Denna kritik mot provens
sammansättning och ifrågasättande av vad de egentligen mäter sammanfaller med KamKs
utvärdering (2009). Precis som för grundutbildningen behöver KamK mer resurser för att
utveckla verksamheten och kunna anordna auktorisationsprov oftare och i fler språk.
Statskontoret har i ett Regeringsbeslut 16 december 2010 fått i uppdrag att identifiera för-
och nackdelar med nuvarande ansvarsfördelning och organisation för auktorisation av tolkar
och översättare, inklusive ansvaret för tolkregister, och belysa möjliga alternativ till
förändring av nuvarande struktur. Statskontoret ska även analysera hur utbudet av
auktoriserade tolkar respektive tolkar som med godkänt resultat genomgått sammanhållen
grundutbildning kan öka.
Slutsatsen i Invandrarutredningens delbetänkande (SOU 1972:83) om att det behövs en
myndighet som garanterar kompetens kvarstår. KamK har bidragit till att upphandlare och
tolkanvändare får kunskap om och tillgång till ”behöriga tolkar” genom det register över
tolkar som upprättades 2011. Det vore önskvärt att även grundutbildade tolkar kom att
44