Tolkens roll och tolkningens betydelse för ... - Tolkprojektet

dom hatar mig, då vet man inte om tolken översätter det. Han tar i samma intervju upp
dilemmat att man inte vill såra tolken. Exemplen visar att tolken kan bli en munkavle för
klienten/patienten och att det kan ske på flera sätt. Att brist på tillit till tolken är ett problem
kommer fram i olika rapporter. Ofta handlar det om tolkens nationalitet, politiska eller
religiösa bakgrund eller kön (Tillgång till tolk 1999, Som man frågar får man inte alltid svar
2004). Till skillnad från politisk eller religiös tillhörighet är det emellertid inte ovanligt att
myndigheter frågar klienter om just önskemål om tolkars kön.
Klienter/patienter ser tolken som ett hinder även genom svårigheten att veta om tolken
tolkar allt som sägs. Jag kan inte veta om tolken översätter det som jag har sagt, precis så
som jag vill ha det sagt. Jag kan inte veta om de översätter något annat.
Den 29 oktober 2010 gick tre patienter vid Landstinget i Dalarna ut i pressen. De
vittnade om felbehandlingar på grund av undermålig tolkning och ifrågasatte användningen av
dåliga tolkar. En av dem hade förskrivits diabetesmedicin som förstörde hennes njurar. Det
visade sig att tolken inte kände till begreppen njurar och insulin på källspråket. Patienten
säger: Våra liv ligger i tolkarnas händer. Om tolken inte kan framföra mina bekymmer, hur
ska jag då bli botad? (Brodin 2010). Även vid asylutredningssamtal kan enstaka ord bli
viktiga för att beskriva den asylsökandes skyddsbehov och trovärdighet. Komplikationer kan
uppstå när människor bott många år i ett land där de inte pratat sitt modersmål på länge och
inte kunnat följa med i språkutvecklingen i det forna hemlandet.
Ett problem som kan uppstå är att tolken talar ett annat språk än klienten. Antingen har de
beställt tolk i fel språk eller har tolken sagt att han pratar mitt språk. Vid två tillfällen har
samtalet fått avbrytas och de har fått kalla in en ny tolk. Det var inte bra när vi inte pratade
samma språk (Shamsi).
Vid ett asylutredningssamtal förekom problem med torftigt språk och direkta
feltolkningar:
Pojken är ivrig och pratar mycket, flera meningar följer efter varandra utan att tolken
avbryter. När tolken så tar vid och översätter det som pojken just har sagt, får vi andra i
rummet ta del av några få meningar på inte helt felfri svenska. Det är något som inte
stämmer. Vad var det pojken sa egentligen? Vid flera tillfällen använder tolken ordet
”grejer” när hon översätter det som pojken säger. När pojken berättar om hur det gick till
när hans pappa blev dödad använder tolken fel ord och säger att det kastades ett
”granatäpple” på familjens hus, när det egentligen var en granat. Ingen av de övriga som
är närvarande i rummet reagerar på denna felsägning. Inte förrän tolken gör samma
felsägning för tredje gången, uppmärksammas detta av utredaren. Ett lågt fniss hörs i
rummet när misstaget uppdagas. Pojken får aldrig veta varför utredaren fnissar när han
berättar om händelseförloppet vid pappans död (Fältdagbok).
Asylutredningssamtalet avslutades med att utredaren bad tolken direktöversätta det protokoll
som hon skrivit under samtalet. Genomgången av protokollet blev därmed en angelägenhet
enbart mellan pojken och tolken. Översättningen av protokollet tog ungefär trettio minuter
och under denna tid hade ingen annan i rummet möjlighet till insyn i det som sades mellan
pojken och tolken.
28