Tolkens roll och tolkningens betydelse för ... - Tolkprojektet

att det ändå är obehagligt att inte ha full kontroll över vad som blir berättat och nedtecknat i
en så laddad situation.
Det kan lika gärna vara tvärtom. Goran berättar hur tolken trakasserade honom under
hans asylutredning utan att utredaren förstod vad som sades. Tolken sa till mig att jag var en
idiot. Du förstår väl att du inte får stanna. Du är ju dum, du ljuger ju, sa hon till mig. Utan att
någon annan i rummet förstod vad hon sa.
Tareq och Titos har liknande erfarenheter: Tareq blev utskälld av tolken på deras
gemensamma språk under ett samtal med en psykolog. Tolken sa till mig med låg, väsande
röst: Dumma pojke, nu får du hålla käften! Du ska inte sitta här och hitta på skit! När Titos
ville köpa en cykel möttes han av oförstående från gruppboendets personal. Han framhärdade
eftersom han hade sparat pengar till en egen cykel. Personalen kallade in en tolk, som också
hade synpunkter på Titos önskan. Jag blev mycket ledsen på tolken, säger Titos och fortsätter
tolken ska bara översätta, han ska inte tycka. I följande exempel är det inte tolken som agerar
utanför ramarna utan klienten som gör tolken till en ”allierad”.
Rektor, ämneslärare i svenska som andra språk, matematik och en mentor för klass fyra är
på plats samt specialläraren, en sekreterare och observatören. När tolken kommer är
klienten, en ung pappa, redan på plats. Rektorn visar oss in i ett litet konferensrum som
fylls av ett stort ovalt konferensbord med tio stolar. Rektorn sätter sig vid ena kortänden
och lärarna och sekreteraren på vardera långsidan. Längst ned, närmast dörren som
dessutom öppnas inåt i det trånga rummet, sitter pappan. Han har en stickad mössa på
huvudet som han inte tar av. Tolken sätter sig intill honom vid kortänden. /…/
maktspråket var tydligt och det märktes att pappan försökte värja sig och skaka av sig
”anklagelserna”. Vid ett tillfälle medan en av lärarna talade på svenska och tolken satt
koncentrerad och lyssnade för att därefter tolka till pappan lutade sig pappan ytterligare
mot tolken, sträckte fram sin hand och plockade med ett litet leende bort ett imaginärt
hårstrå från tolkens axel (Fältdagbok).
Pappan skapade en kort stund av intimitet med tolken. Han lyckades inte upphäva
maktobalansen, men ändå en känsla av att han hade någon vid sin sida.
Ett oändligt behov av tolk
Vi har konstaterat att mötet mellan tolkanvändare och klient/patient är ett ojämlikt möte.
Ensamkommande barn kan sägas vara i trippeltunderläge; språkligt, åldersmässigt och som
asylsökande (Keselman 2009). De känner eventuellt inte till sina rättigheter, har inte hunnit
etablera något nätverk och saknar kunskap om hur samhället är uppbyggt och fungerar.
Det största problemet för klienter/patienter handlar om tillit till tolkens roll och yrkesetik.
Många uttrycker oro och berättar om konkreta erfarenheter av att tolkars kön, religiösa och
politiska bakgrund spelat roll för vad de vågat säga och för vad tolken har tolkat. Vidare
uttrycker klienter/patienter osäkerhet inför tolkarnas kompetens, framför allt språkligt men
även yrkesmässigt. Vi har sett exempel på tolkar vars svenska varit knapphändig, som tolkat
fel, och tolkar som brutit mot tolkrollen på olika sätt. Dessa tolkar har inte nått upp till
minimikraven för god tolk.
I det ideala mötet mellan myndighetsperson, klient och tolk byggs en relation upp som
30