Biblicum 2000-1.pdf

8
och bekänna det offentligt. (Citatet översatt av förf. från Luther, 1956, s
333).
Varje kristen har och gör sådana prästerliga gärningar. Men över detta står
det gemensamma ämbetet att offentligt undervisa. För detta är det nödvändigt
med förkunnare och pastorer. Detta ämbete kan inte skötas av alla församlingsmedlemmar.
Det är inte heller lämpligt att varje hushåll förrättar
sina egna dop och firar nattvard enskilt. Därför är det nödvändigt att utvälja
och ordinera dem som kan predika och undervisa, dem som studerar Skriften
och har förmåga att försvara den. De förvaltar sakramentet genom församlingens
bemyndigande, så att det är möjligt att veta vem som är döpt och allt
blir utfört på ett ordentligt sätt. Om var och en skulle predika för sin nästa
eller de utförde saker åt varandra utan att iaktta god ordning, skulle det verkligen
ta lång tid att bilda en församling. Men sådana åligganden tillhör inte
prästämbetet som sådant utan tillhör det offentliga ämbetet som upprätthålls
å alla deras vägnar som är präster, dvs. kristna. (Citatet översatt av förf. från
Luther, 1956, s 334).
Det offentliga ämbetet överlämnas till en eller flera enskilda som har de
kvalifikationer som krävs för den aktuella tjänsten genom församlingens
enhälliga kallelse (Augsburgska bek. art XIV). Att en rätt kallelse utgått
och antagits bekräftas genom prästvigning eller installation.
Luther skriver:
Varje kristen blir sålunda i dopet född till att vara en Ordets tjänare. Och om
påvliga biskopar inte vare sig vill eller kan sätta några andra till Ordets tjänst
än sådana som utrotar det och ödelägger kyrkan, så måste vi följaktligen
antingen stå och se på, hur kyrkan i brist på Ordet går under eller också låta
dem som kommit samman rösta för att ur sin egen krets utvälja en eller flera,
allt efter behov, som är skickade att vara Ordets tjänare. Sedan måste vi
installera dem som blivit valda i församlingen och i dess åsyn stadfästa deras
kallelse under bön och händers påläggning. När detta är gjort, bör vi erkänna
dem som rätta biskopar och Ordets tjänare. Såsom sådana skall vi hålla dem
i ära och vara helt förvissade om att vad som gjorts i endräkt genom allmän
omröstning, det är en Guds gärning, för vilken vi har honom allena att tacka.
Ty på detta sätt blir de troendes gemensamma överenskommelse verkställd
och uttryckt. (Luther, 1984, s 87,88).
Här gäller det sålunda endast att dristigt våga i Herrens namn, så skall Gud
vara med er! Ni bör gripa er saken an på följande sätt. Först och främst skall
ni anropa Gud. Bed hemma i husen och i församlingen, och må var och en
dessutom i sitt stilla sinne ropa till Gud!…
Sedan ni på detta sätt anropat Gud, bör ni fullt och fast tro att han är trofast