Biblicum 2000-1.pdf

Bland Svenska kyrkans företrädare har sålunda inställningen till apokryferna
varit något oklar. Inom svensk frikyrklighet är situationen en
annan. Apokryferna har i stort sett inte spelat något roll alls. Kritik riktas
mot apokryferna för att de innehåller historiska felaktigheter, dogmatiska
tveksamheter och berättelser som är både ofromma och omoraliska.
För den katolska kyrkan är apokryferna, som redan nämnts, lika mycket
kanoniska och bibliska som övriga skrifter i Bibeln. Därför kallas dessa
skrifter inte för apokryfiska inom den katolska kyrkan utan för ”deuterokanoniska”.
När det gäller grekisk-ortodoxa och olika orientaliska invandrarkyrkor
är situationen svår att överblicka. Men de flesta har påverkats
av att Septuaginta har med dessa skrifter och inkluderar därför
apokryferna i sin kanon. Flera ortodoxa kyrkor accepterar också Tredje
och Fjärde Mackabeerboken som kanoniska, eftersom dessa finns med i
flera handskrifter till Septuaginta. Men det föreligger inte någon enighet
om kanons exakta omfång inom den stora familjen av ortodoxa kyrkor.
Sammanfattning
Apokryferna tillhör inte den hebreiska kanon som var Jesu Bibel. Det var
redan Hieronymus klar över men han tvingades ändå ta med dessa skrifter
i sin översättning (Vulgata). Detta har skapat det missförståndet att apokryferna
är en del av kanon. Luther försökte rätta till detta missförstånd
genom sitt förord till apokryferna och genom att placera dem för sig
mellan Gamla och Nya testamentet. Men eftersom apokryferna fanns
kvar inom Bibelns pärmar i Lutherbibeln, kunde det missuppfattas som
om apokryferna var en del av den bibliska kanon och en viss förvirring
har blivit följden.
Eftersom Svenska Folkbibeln presenterar sig som ”Den Heliga Skrift,
Gamla och Nya testamentets kanoniska böcker”, vore det felaktigt att ha
med apokryferna. De får inte jämställas med Den Heliga Skrift. Men vi
håller med Luther om att apokryferna har sitt värde och är nyttiga att läsa.
Litteratur: För den som vill studera apokryfernas innehåll hänvisas till
översättningen av apokryferna från år 1921 eller till Bibelkommissionens
nya översättning av apokryferna från år 1986: De apokryfa eller deuterokanoniska
skrifterna. En ny och mycket bra guide till apokryferna har
författats av LarsOlov Eriksson och heter De glömda böckerna (Libris
1999). Från denna bok har mycket av materialet i denna artikel hämtats.
En mera kortfattad presentation av apokryferna föreligger i Anders Sjöbergs
bok Lilla bibelguiden (Libris 1999). Denna bok kan särskilt rekommenderas
när det gäller presentationen av Bibelns kanoniska böcker.
Seth Erlandsson
29