Biblicum 2000-1.pdf

offentliga predikoämbetet hör många uppgifter som kräver olika gåvor.
Församlingen kan överlämna åt en person att utföra alla dessa uppgifter
om det finns någon som är så mångsidigt begåvad och församlingen inte
har större behov. De olika uppgifterna inom detta ämbete kan också fördelas
mellan olika personer som NT visar (1 Kor 1:17, 1 Tim 5:17, 1 Kor
14:26-33) allteftersom nådegåvorna är olika och församlingen har behov.
Församlingen har rätt att i kristen frihet upprätta den form av det
offentliga ämbetet som bäst svara mot församlingens behov. Det som
bestämmer i vilken eller vilka former församlingen upprättar sitt offentliga
ämbete är att det på bästa sätt skall tjäna uppbyggandet av Kristi
kropp, att allt skall ske med god ordning och att församlingens behov på
bästa sätt skall tillgodoses. Det är endast den yttre formen av den konkreta
tjänsten som är en mänsklig ordning. Däremot är det offentliga
ämbetets väsen, dvs. uppgiften att i någon form predika evangeliet och/
eller förvalta sakramenten på församlingens kallelse, av gudomligt ursprung
och instiftelse.
Martin Chemnitz skriver:
Eftersom kyrkoämbetet består av många olika sysslor, vilka alla inte kan
utföras av en eller några få personer i församlingar där antalet troende är
många, så började man fördela sysslorna inom ämbetet på vissa kategorier
av kyrkotjänare. Detta för att allt skulle ske med ordning och tjäna till uppbyggelse
när kyrkans skara hade mångdubblats. Dessa kategorier kallade
man härefter taxeis eller tagmata. Var och en hade sin speciella uppgift så att
han genom sina bestämda sysslor inom ämbetet tjänade församlingen…
Så fanns det i den antiokenska kyrkans kyrkoämbete, enligt Apg 18:1,
profeter och lärare. Den förre profeterade eller tolkade svåra ställen i Skriften,
1 Kor 14:3 ff., den senare lade fram de första grunderna i den kristna
läran för folket, Hebr 5:12 ff. Paulus och Barnabas tar med sig Markus som
tjänare, Apg 13:5, inte bara för att han skulle uträtta världsliga tjänster åt
dem, utan för att kunna anbefalla honom några delar av Ordets ämbete, vilket
Paulus uttryckligen säger i Apg 15:38. I den korintiska kyrkan fanns det
apostlar, profeter och lärare; en del talade olika tungomål, andra tolkade
Skriften, andra sjöng psalmer, andra bad, andra uttalade lovprisningar och
tacksägelser. Detta gällde inte den privata gudstjänsten, utan kyrkans offentliga
församling, 1 Kor 12:8 ff., 14:2 ff. I Ef 4:11 räknas det uppföljande
kategorier i ämbetet:
1. Apostlar, vilka var kallade direkt av Kristus – inte av någon speciell kyrka
eller av människor. Dessa hade till uppgift att undervisa överallt och att
alltid vara utrustade med vittnesbördets och kraftgärningarnas ande. Detta
för att de inte skulle fara vilse i läran, utan deras lära skulle vara gudom-
11