Biblicum 2000-1.pdf

tet av Daniels bok och Daniels liv. Här finns också den märkliga episoden
om profeten Habackuk som på ett övernaturligt sätt flygs till Babylon
med mat.
Manasses bön är en syndabekännelse. Den ingår inte bland de böcker
som översattes eller fogades till det grekiska Gamla testamentet i Alexandria.
Den saknas helt i de äldsta grekiska handskrifterna till Septuaginta.
Det tillhör Luthers insatser att Manasses bön ingår bland GTs apokryfer.
Luther översatte den lilla skriften tidigt och tyckte uppenbarligen
om den. Inom romersk-katolsk tradition har dess öde och status växlat.
Apokryferna på svensk mark
De tidigaste vittnesbörden om apokryferna på svensk mark kan ses i
bevarade kalkmålningar i medeltida kyrkor, även om händelser och personer
i de kanoniska böckerna dominerar. Den kristendom som en gång
kom till Sverige var ju den romersk-katolska, som betraktade apokryferna
som en del av kanon. I den katolska gudstjänsten är apokryferna med
på samma villkor som övriga skrifter.
I och med Gustav Vasas Bibel av år 1541 utkom på svenska för första
gången en fullständig bibel. Denna översättning bygger på den tyska
Lutherbibeln och följer därmed Luthers korrigering av den katolska synen
på apokryferna. Luther tar nämligen avstånd från den katolska uppfattningen
att apokryferna skulle höra till kanon, men han framhåller att
de ändå är nyttiga att läsa. 5 För att klargöra skillnaden mellan kanoniska
böcker och andra läsvärda böcker introducerar Luther en nyhet. Som
den förste placerar han de gammaltestamentliga apokryferna i en egen
avdelning för sig mellan Gamla och Nya testamentet. Luther vill markera
att apokryferna inte ingår i den hebreiska kanon. På denna punkt är
han överens med Hieronymus, som också kände till den hebreiska kanons
rätta omfång och som menade att apokryferna inte fick användas
som grund för läroståndpunkter. Detta ställningstagande var särskilt riktat
mot 2 Mack.12:43-45 om bön och offer för de döda.
Men i och med att apokryferna likväl fick ett utrymme inom Bibelns
pärmar, ledde det till att också många lutheraner kom att räkna dem som
bibliska skrifter. Det hjälpte inte att Luther i sitt förord framhöll att apokryferna
inte hörde till den hebreiska Bibeln och därför inte hade samma
dignitet som den hebreiska kanon.
Allvarlig kritik mot apokryferna inom svenska lutherdom kom att
5 Så här står det i Luthers företal till apokryferna: ”Apocrypha. Thet äro: Böcker som icke finnas i
then Ebreiska Bibelen, ock äro fördenskul icke lika räknade wid the andra Böcker i then helga
Skrift: dock nyttiga til at läsa.”
27