Biblicum 2000-1.pdf

Församlingar lämnar SMF
I jan 1933 begärde Missionsförsamlingen i Tyringe utträde ur SMF, som
skäl angavs bl a motståndet mot pingstväckelsen samt Axel Anderssons
ifrågasättande av ”vissa bibeldelars tillförlitlighet såväl som den gammaltestamentliga
offertjänstens gudomliga ursprung och därmed dess
förebildliga betydelse till Kristi försoningsoffer på Golgata” (s 362).
Vissa missionsförsamlingar delades i två läger där en del ofta gick över
till, eller bildade en pingstförsamling (s 367). Hedegård insåg att det var
risk för splittring och samfundets sönderfall och menade att det rätta var
att ”ställa missionsstyrelsen mot väggen och fråga om den är med på de
nya lärorna.” Han skriver också i ett brev till en pastor: ”Det måste bli en
uppgörelse om bibeltron” (s 360). I dec -32 gav han ut boken Församling,
dop, samfund. Att det var dopfrågan som var en av stridsfrågorna,
är alldeles klart, i synnerhet dopsätt och tidpunkt för dopet. Samfundsledningen
gjorde stora försök att förhindra splittringen. I ett konferensprotokoll
från 1931 ser man hur det görs försök att ”rätta leden”:
Uppenbart är, att ingen församlingsgemenskap på den hittills gällande
grundvalen är möjlig om viss dopålder och visst dopsätt göras till villkor för
medlemskap. Den oundgängliga betingelsen är att såväl predikanter som
övriga medlemmar lägga i dagen kristlig hänsyn till andras uppfattning och
låta allenast levande tro på Jesus Kristus utgöra grund (kurs här), varpå en
kristen församling bygges (s 370).
Förbundet för Biblisk tro
Tonen skärps mot Hedegård inom samfundet och under de följande åren
blir hans ställning alltmer ifrågasatt. I ett brev till Missionsstyrelsen
skrev E Lindros från Hässelby, att ”det var synd om predikanterna som
skulle få sin teologiska utbildning av en så trångsynt man som Hedegård”
(s 378).
På Predikanternas riksförbunds höstmöte 1933 håller Hedegård en
predikan där han bl a säger:
Den kristna församlingens gamla tro vilar icke på så lösa grunder, att de
kunna rubbas av någon vetenskap. Om vi ställas i valet mellan vetenskapen
och Herren Kristus välja vi utan ett ögonblicks betänkande att tro på Kristus.
Och han säger: ’Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola icke
förgås.’ Vi kommer aldrig att böja oss för en vetenskap, som mästrar Jesu och
apostlarnas ord. En sådan vetenskap vilar också på principer och förutsättningar,
som stå i strid med den kristna tron. Ingen vetenskap och ingenting
annat skall få föra oss bort från ordets fasta grund. Om vi skulle lämna den
37