Biblicum 2000-1.pdf

och vill hålla sitt löfte, så att han ger när ni ber, upplåter när ni klappar och
låter sig finnas, när ni söker honom. (Matt 7:7, Jer 29:13-14). Sålunda kan ni
vara förvissade om att det inte är ni som driver verket utan att ni tvärtom blir
drivna till det. När ni sedan fritt sammankallar dem, vars hjärtan Gud har
bevekt till att ha endräktig brödragemenskap med er, så skall ni i Herrens
namn skrida vidare på följande sätt: Ni skall välja den (eller dem), som ni
anser värdig och duglig till tjänst. Därefter skall de äldste bland er lägga
händerna på denne och sålunda stadfästa honom i tjänsten och överlämna
honom åt församlingen. Det är endast på det här sättet ni skall skaffa er
herdar och biskopar! Amen. (Luther, 1984, s 94,95).
Några begreppsförklarningar
Ordet ”offentlig” i begreppen ”det offentliga predikoämbetet” och ”offentligen
predika” betyder inte främst ”inför allmänheten” utan anger att
ämbetet utövas å andras vägnar, i deras namn, på deras uppdrag och
kallelse. Så kan en enskild kristen fritt inbjuda allmänheten och tala inför
ett stort auditorium – nämligen om han är ensam kristen på den orten och
talar i eget namn och i kraft av sitt allmänna prästadöme. Detta är då inte
det offentliga ämbetet i funktion. Så kan också en offentlig tjänare göra
ett enskilt sjukbesök och tala Guds ord till den enskilde i församlingens
namn och på dess uppdrag. Men detta är då det offentliga ämbetet i
funktion och därtill krävs församlingens kallelse och bemyndigande.
Begreppet ”rite vocatus” innebär att inneha församlingens (eller den
form av kristen sammanslutning som är aktuell) kallelse att i någon form
förkunna Ordet och/eller förvalta sakramenten å deras vägnar. I begreppet
ligger inte att kallelsen måste avse någon viss form av det offentliga
ämbetet (läs: pastorstjänsten i lokalförsamlingen) för att vara rätt. ”Rite
vocatus” är helt enkelt den som av en kristen sammanslutning fått kallelse
och uppdrag att å deras vägnar i någon form förkunna Ordet och/eller
förvalta sakramenten.
Begreppen ”prästvigning” och ”installation” är synonyma begrepp
och innebär en bekräftelse på att en rätt kallelse utgått och antagits. Den
första installationen (i en permanent tjänst som pastor) brukar vi kalla
prästvigning. På detta sätt anpassas formen för installationen till tjänstens
form men alla kallelser till det offentliga ämbetet bör inför alla
bekräftas. Också studenten som mottagit det offentliga ämbetet i begränsad
omfattning och under en begränsad tid bör installeras i sin tjänst
men formen för installationen bör givetvis anpassas till tjänstens form
och omfattning. Den ”stora” installationen med flera pastorer från
grannförsamlingarna närvarande, det vi kallar prästvigning, kan vänta
tills studenten är färdigutbildad och får sin första (permanenta) kallelse.
9