VÅRDPROGRAM för primära kutana lymfom Giltighetstid 1/4 2009 ...

Retinoider - speciellt bexaroten- potentierar också effekten av interferon. Interferon är troligen
den mest effektiva behandlingen vid avancerad sjukdom även om det i monoterapi ger relativt
kortvarig remission (84).
Interferon har en rad biverkningar. I stort sett alla patienter upplever influensaliknande
symtom. Dessa kan lindras med premedicinering med salicylsyra eller paracetamol.
Gastrointestinala besvär och aptitlöshet är också vanligt. Långsam dosökning ger mindre
besvär generellt. Observans avseende benmärgspåverkan. Utveckling av antikroppar kan vara
ett problem. Såväl hyper- som hypothyreos kan ses.
Preparatet kan ge depression med suicidrisk.
Patienter med autoimmun sjukdom, transplanterade eller multipelsjuka bör ej ges interferon.
”Pegylerat” (konjugat med polyetylenglykol) interferon finns tillgängligt, det ges en gång/
vecka.
Försök med gamma-interferon finns publicerade, med varierande utfall (83) och kan möjligen
prövas om alfa- interferon ej fungerar.
Bexaroten (85,86) är en retinoid (rexinoid) som selektivt binder till och aktiverar retinoid x
receptorer (RXR). Dessa receptorer tillhör en ”familj” av kärnreceptorer som binds till DNA
och påverkar genetisk transkription. Rexinoider hämmar proliferation, påverkar terminal
differentiering och apoptos av avvikande T-celler. Bexaroten inducerar uttryck av bl.a IL-2
receptor (CD25), som kan utnyttjas vid kombinationsbehandling med t.ex. denileukin-diftitox.
Bexaroten är registrerat i Sverige – Targretin (kapsel à 75 mg). Det finns också som en gel, se
tidigare. Preparatet är kostsamt.
Bexaroten gel kan ges vid tidig men behandlingsrefraktär mycosis fungoides med overall
response på 54% (87). En uttalad irritativ dermatit ses hos flertalet, men inga systemeffekter.
Alltför stora hudytor kan ej behandlas Vid monoterapi är remissionen kortvarig och preparatet
förefaller inte användas i större utsträckning i Europa.
Indikationen för peroral bexaroten är kutant T cellslymfom (framförallt sena stadier av
mycosis fungoides, men även Sézarys syndrom och anaplastiskt storcelligt lymfom C-ALCL)
refraktärt mot minst en systemisk behandling. Den optimala dosen vid monoterapi är
300mg/m2 och dag, men dosen kan hållas avsevärt lägre vid kombinationsbehandling med
interferon, PUVA eller fotoferes - olika varianter finns rapporterade (88,89,90) Overall
response vid monoterapi anges till c:a 50 %.
Systemisk behandling med bexaroten medför ett flertal potentiellt allvarliga biverkningar.
Uttalad hyperlipidämi ses i 90% och utvecklas snabbt. Mekanismen är hämning av VLDL-
upptaget i cellerna, vilket leder till förhöjda plasmanivåer av framförallt triglycerider, med
risk för pankreatit. Därför rekommenderas att lipidsänkande medel sätts in redan 1-2 veckor
innan bexarotenbehandlingen inleds, även till normolipämiska patienter.
Central hypothyreos med såväl sänkt TSH som T:4 ses i upp till 80 % och erfordrar
substitution.
Benmärgsdepression är ovanligt, men leukopeni kan ses, speciellt om patienten tidigare
erhållit kemoterapi.
Leverpåverkan, huvudvärk, depression kan ses. Behandlingen kan vara svårstyrd vid diabetes
- risk för hypoglykämi vid välreglerad, pankreatit vid dåligt inställd diabetes. Alkohol är en
riskfaktor.
18