GENUSVETENSKAPENS PEDAGOGIK OCH DIDAKTIK - Nationella ...

empatisk läsninG
OM KONSTEN ATT LÄSA EN TExT På DESS EGNA VILLKOR
Kerstin Norlander
Man kan läsa en text på många olika sätt - skumma, hoppa in i
texten och läsa ett parti som intresserar en, läsa fort med hjälp
av en speciell lästeknik, så kallad speed reading, och så kan
man läsa långsamt, med eftertanke. För forskaren är olika lästekniker
en del av yrkeskompetensen, och hon eller han väljer
läsmetod utifrån det problem som ska lösas med hjälp av en text
- om arbetsuppgiften är att söka fakta, underbygga argumentation,
skriva en forskningsöversikt eller förstå en teori som ska
kunna tillämpas. (Booth, Colomb & Williams 2004, kap. 6).
Under de senaste decennierna har grund- och gymnasieskolan
minskat ner undervisningen i hur man läser texter noggrant och
eftertänksamt. Dagens studenter har därför grunda kunskaper
i lästekniker vilket inverkar negativt på deras möjligheter till
framgångsrika akademiska studier.
I samband med att vi vid Umeå universitet vid millennieskiftet
reviderade kurser i genusvetenskap infördes därför undervisning
i så kallad slow reading, även kallad close reading (Fletcher
2007, Andersson & Kalman 2010). Syftet var att utveckla
studenternas förmåga att läsa texter kritiskt och att ge dem
möjlighet att reflektera över sin roll som läsare. Jag brukar kalla
läsmetoden empatisk läsning för att betona att den handlar om
att leva sig in i andra människors perspektiv - i detta sammanhang
att tränga in i en författares intentioner med en text och
att visa respekt för författarens ambitioner. Grundtanken är att
läsaren först ska förstå en text på dess egna villkor innan hon
eller han uttalar en åsikt om den. Metoden innebär alltså att
läsaren måste utmana sin egen förförståelse, vilket ibland kan
vara jobbigt, men öppnar för spännande läsäventyr och möjligheter
att erövra ny kunskap. Det är samma grundtanke som
Genusvetenskapens pedaGoGik och didaktik
19