Särskild, särskiljd eller avskiljd? - Riksförbundet Unga Funkisar

av 4 föräldrar svarar att deras barn inte fått allt de behöver. Sämst är det på lågstadiet där 1 av 3
barn inte fått vad de behöver.
Datorer är största problemet
Det som oftast saknas är tillgång till en egen dator eller möjligheter att använda den dator som
finns: ”Han har fått dator men datorstation saknas på skolan”, ”Har FLEXIBOARD som
Ekeskolan tycker är viktig, men den används inte i undervisningen”, ”Dom har ingen utbildning i
användandet av dator”, ”Svårt för dem att hitta styrsätt till dator. De vet inte vilka hjälpmedel
som behövs vid CVI”.
I flera fall påpekar föräldrarna att barnet blivit lovad en dator två år tidigare men aldrig fått
någon: ”Niclas blev lovad en dator (laptop) i 7:an, men har vårterminen i 9:an fortfarande inte fått
någon.”
Andra viktiga hjälpmedel som saknas är till exempel specialstol/arbetsstol, höj- och sänkbar
bänk, bänk i kemisal, bord i rätt höjd, glidmatta på stol och bord, dörröppnare, brits för
omklädning och så vidare. Några påpekar också att det inte räcker med en enda specialstol
eftersom barnet byter lektionssal för varje ämne.
Man får vänta länge
Många betonar de långa väntetiderna på hjälpmedel, något som i årtionden varit ett stort problem
och påtalats i ett flertal tidigare undersökningar. En förälder säger: ”Vi tror att allt är på plats nu,
men det har tagit alldeles för lång tid efter byte av skola till högstadium, ett år nästan.”
Extra stöd i undervisningen
Mer än hälften av eleverna får extra stöd i undervisningen utöver stödet av den ordinarie läraren.
Stödinsatserna varierar mycket mellan olika klasstyper både när det gäller omfattningen och
typen av stöd. I vanlig klass har cirka 40 procent av eleverna stöd av speciallärare eller
specialpedagog ibland kompletterat med stöd av assistent, medan 80–90 procent i olika
specialklasser har sådant stöd.
Eleverna i särskild undervisningsgrupp, RH-klass och särskoleklass får ofta stödundervisning
mer än 3 timmar per vecka, medan eleverna i vanlig klass oftare har 1–3 timmar/vecka.
Inställningen till stödinsatserna
De flesta av föräldrarna till barnen som behöver stöd i undervisningen är ganska eller mycket
nöjda. ”Det går framåt för honom och han trivs med den stödundervisning han får”, ”Han har en
pensionerad specialpedagog med lång erfarenhet – en superkvinna”. Flera föräldrar betonar
fördelen med att specialläraren finns till hands för alla elever som behöver det: ”Fungerar som
stöd för alla i klassen utan att peka ut någon särskilt behövande”.
Några beskriver att de uppskattar stödundervisningen, men anser att deras barn inte får det
extra stöd han behöver i den vanliga undervisningen: ”Specialundervisningen är bra, men vi
saknar helt stöd i klassrummet”.
Drygt 1 av 10 är ganska eller mycket missnöjda. Missnöjet gäller främst bristande kompetens
hos specialpedagoger och assistenter, talpedagoger som har för litet tid eller som inte kommer
som utlovat. Några föräldrar påpekar också att ”ingen är intresserad av att ta reda på barnets
behov” eller att stödinsatserna satts in för sent: ”Skulle behövt hjälp tidigare och i fler ämnen”,
33