Särskild, särskiljd eller avskiljd? - Riksförbundet Unga Funkisar

esursutnyttjandet. Att utgå från de enskilda elevernas behov behöver inte bli dyrare om samtliga
kostnader inberäknas i totalbudgeten. Kanske utgifterna för långa skolskjutsresor till en
specialklass i en avlägset belägen skola blir dyrare på lång sikt än anpassning av skolmiljön eller
anordnandet av mindre klasser i hemskolan.
Det är viktigt att allt ekonomiskt ansvar inte vilar på de enskilda skolorna utan att vissa frågor
diskuteras på kommunnivå. Till syvende å sist är det samma skattemedel som fördelas i olika
potter till olika verksamheter.
Vi anser det också önskvärt att återinföra de öronmärkta statliga medel som skolor fram till
1991 kunde ansöka om för elever i stort behov av extra kostnadskrävande insatser på grund av
sina funktionsnedsättningar. En sådan åtgärd skulle öka möjligheterna för många elever att kunna
gå kvar i sina hemskolor och därmed ge ökad inkludering. Det skulle också innebära att elevernas
rättigheter enligt barnkonventionen skulle tillgodoses i högre grad. I den artikel som enbart gäller
barn med funktionsnedsättningar står:
"Med hänsyn till att ett handikappat barn har särskilda behov ska det bistånd som lämnas ---
syfta till att säkerställa att det handikappade barnet har effektiv tillgång till och erhåller
undervisning och utbildning --- på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i
samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling."
(artikel 23, punkt 3)
Vi vill emellertid betona att det finns barn med så svåra och komplexa funktionsnedsättningar
att det inte är realistiskt att placera dem i en normalstor vanlig klass. Men även för dem gäller att
skolmiljön ska utformas på ett sådant sätt att deras utveckling stimuleras optimalt i en mindre
klass med specialkunnig lärare.
Bristande tillgång till hjälpmedel
Att många elever inte får de hjälpmedel de behöver i skolan eller att väntetiderna är orimligt
långa är ett problem som har framhållits i flera årtionden från många håll och i flera stora
utredningar. Några av de vanligaste orsakerna som nämnts i sammanhanget är bristande planering
och framförhållning från skolans sida, oklara ansvarsgränser mellan huvudmännen landsting och
kommuner om vilken instans som ska bekosta vad, långa leveranstider från hjälpmedelsföretagen,
omständliga procedurer för specialanpassning, beställning och leverans av hjälpmedlen,
okunnighet hos skolan om vilka hjälpmedel som finns tillgängliga samt sist men inte minst
ekonomiska faktorer.
Under många år har det även funnits diskussioner om vilka hjälpmedel som samhället ska
bekosta och vad som ska ingå i det "normala föräldraansvaret". Det finns flera beklämmande
exempel på hur landsting har omdefinierat vissa hjälpmedel till "fritidshjälpmedel" eller
"lekredskap" för att slippa betala för dem.
Datorer är största problemet
I vår studie ser vi att de största problemen är bristande tillgång till datorer eller den kringutrustning
som behövs och/eller bristande kunskap hos skolan och lärare om möjligheterna till
datorstödd undervisning för elever med rörelsehinder ibland i kombination med synnedsättning.
Även i utredningen "Vems är ansvaret för hjälpmedel i skolan?" (Hjälpmedelsinstitutet, 2008)
konstateras att de hjälpmedel som det förekommer flest diskussioner omkring är datorer och
datorprogram. Datorer är de hjälpmedel där tvister om kostnadsansvaret varit mångdubbelt mer
vanliga än beträffande andra hjälpmedel under de senaste två åren (sid 24)
Tyvärr är det i många landsting och kommuner inte självklart att datorer ses som viktiga hjälp-
39