Särskild, särskiljd eller avskiljd? - Riksförbundet Unga Funkisar

Hur provsituationen anpassas varierar men det vanligaste är att eleven får längre tid på sig vid
skriftliga prov och/eller att assistenten skriver ner elevens svar (elev och assistent sitter då i eget
rum). Ibland är lösningen att hela klassen har muntligt prov så eleverna slipper skriva ner svaren.
Flera föräldrar påpekar att de måste påminna läraren om att anpassa proven: ”Ja, efter
påminnelser och dialog med läraren”, ”Ibland glömmer de att förstora texten tillräckligt”,
”Behöver påminnas – finns alltid rädsla för att de glömmer”.
Elevernas syn på sin undervisningssituation
Vi frågade eleverna själva hur de såg på sin skolsituation. Av svaren framgår att det finns både
positiva och negativa synpunkter.
Inställningen till klassens storlek
Tre fjärdedelar av eleverna är nöjda med antalet elever i sin klass, oavsett om det är en stor eller
liten klass. De övriga tycker antingen att det är för många eller för få. Vissa elever i vanlig klass
önskar sig en något mindre klass för då skulle de kunna få mer individuell hjälp av läraren: ”35
elever i åk 1 känns för många”, ”Man får inte alltid hjälp när man behöver”. Några elever i små
specialklasser önskar att de var fler i gruppen för det skulle ge möjlighet till mer socialt samspel:
”Jag skulle vilja att vi var fem till i klassen, det skulle vara roligare”, ”För många tjejer i klassen.
Fler killar”.
Inställningen till lärarnas kunskaper om funktionsnedsättningar
Mindre än hälften av eleverna tycker att deras lärare kan tillräckligt mycket om deras funktionsnedsättningar.
Det är dock stora skillnader mellan elever i olika klasstyper och åldrar.
I RH-klass och särskild undervisningsgrupp är många nöjda med lärarnas kunskaper, medan
endast hälften är nöjda i vanlig klass. De yngsta eleverna i förskoleklass och på lågstadiet är
betydligt mer positiva än de på högstadiet. Många elever i årskurserna 7–9 svarar att kunskaperna
varierar mycket mellan olika lärare.
Enligt elevernas beskrivningar kan lärarnas bristande kunskaper ta sig olika uttryck. Det kan
handla om lärare som inte anpassar undervisningen efter elevens behov: ”Ibland glömmer de vad
habiliteringen har sagt”, ”Habiliteringen har inte berättat för min fröken hur det är att ha dyspraxi
och ataxi”, ”Gympaläraren säger så här: Sätt dig på bänken där när jag inte klarar något, till
exempel balansgång”, ”Bland annat gymnastiken, ingen vill engagera sig”.
Några elever berättar att vissa lärare missbedömer deras mognadsnivå på ett kränkande sätt:
”En del behandlar mig som ett barn.” Andra beskriver problemen med vikarier som inte kan
tillräckligt om elevens funktionsnedsättningar.
Inställningen till lärarnas krav
De flesta av eleverna tycker att lärarna ställer lagom stora krav på dem. Allra mest nöjda är
eleverna i lägre åldrar samt eleverna i särskoleklass och liten klass. ”Jag tror dom ställer samma
krav på mig som på alla andra”.
Två tredjedelar av det fåtal elever som inte är nöjda svarar att lärarnas krav är för låga och en
tredjedel att kraven är för höga. Det är oftast elever i särskole- eller RH-klass som tycker att
kraven är för låga, vilket är värt att notera.
35