Måluppfyllelseanalys - Ekonomistyrningsverket
Måluppfyllelseanalys - Ekonomistyrningsverket
Måluppfyllelseanalys - Ekonomistyrningsverket
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
kunde man kanske säga att kvaliteten och servicen<br />
sitter i betraktarens ögon och att fråga vad avnämarna<br />
tycker kan vara ett adekvat sätt att mäta<br />
detta. Kundenkäter behöver dock inte alltid vara<br />
ett adekvat sätt att mäta kvalitet och service. De<br />
”kunder” som blir utsatta för myndighetsutövning<br />
kan ibland ogilla besluten (trots att besluten i sig<br />
kan vara oklanderliga) och därför ska man kanske<br />
mäta något annat.<br />
Nivåsättningen blir till viss del en fråga om vilken<br />
erfarenhet man har om måttet. Om måttet är<br />
allmänt förekommande (som NKI) kan myndigheten<br />
ta reda på vilka faktiska mätvärden de andra har<br />
fått och studera fördelningen. Sedan får myndigheten<br />
ta ställning till om målet ska vara uppfyllt när<br />
myndigheten är bättre än de flesta eller när myndigheten<br />
är precis som de flesta. Den normala fördelningen<br />
ger vägledning om vad som kan anses vara<br />
rimligt. Givet att de flesta placerar sig runt NKI 50<br />
blir det kanske inte rimligt att lägga ”ribban” på<br />
NKI 30, exempelvis. Inte heller när ”ribban” förskjuts<br />
åt andra hållet är det säkert att det bli rimligt.<br />
Vad som är rimligt är att det finns en balans mellan<br />
ambition och realism. Det gäller även när måttet är<br />
nytt och unikt. I så fall blir det närmast oundvikligt<br />
att myndigheten kommer att fastställa nivån först<br />
efter det att den känner till vilket mätvärde den<br />
faktiskt fick, dvs. när det finns data som anger hur<br />
utgångsläget (”baseline”) ser ut. Alltid blir det erfarenheten<br />
som stakar ut det rimliga spannet för placeringen<br />
av ”ribban” och alltid blir det värderingar<br />
som till sist avgör höjden på ”ribban”.<br />
Processen att utveckla indikatorer<br />
Processen att utveckla indikatorer kan ta flera olika<br />
vägar. I det följande diskuteras ett enklare fall, ett<br />
något svårare fall och ett lite mer spretigt fall.<br />
Ett enklare fall<br />
Att göra processen enkel innebär att dra nytta av hur<br />
andra har gjort. Om det finns forskning eller utvärdering<br />
på liknande områden bör relevanta rapporter<br />
studeras. Om liknande mål finns för andra myndigheters<br />
verksamheter bör relevanta årsredovisningar<br />
studeras. Rekommendationen är: ”Scanna av vad som<br />
finns på annat håll och ta efter så mycket det går!”<br />
Ett vagt mål i Svenska institutets regleringsbrev<br />
kan hjälpa till att illustrera hur en enkel operationalisering<br />
kan gå till och se ut. Målet är formulerat<br />
enligt följande:<br />
”Att bidra till att stärka demokratiska strukturer<br />
samt främja en demokratisk kultur och ett<br />
aktivt medborgerligt deltagande i icke ODAländer<br />
i Central- och Östeuropa.”<br />
Källa: Regleringsbrev för budgetåret 2005 avseende Svenska<br />
institutet<br />
Att målet avser demokratiutveckling är uppenbart,<br />
men vad menas med ”struktur,” ”kultur” och ”deltagande”?<br />
Det är inte utsagt och därför blir målet<br />
vagt. Men inte sällan finns redan befintliga teoribildningar<br />
och studier om målens ämnesområden<br />
– i detta fall finns en hel del – som kan hjälpa till att<br />
definiera begreppen.<br />
Efter inläsning av viss forskning om demokrati<br />
känner vi till att väl fungerande demokratier har<br />
ett samband med socialt kapital (Putnam 99 )<br />
och att hög grad av socialt kapital kan tolkas som<br />
låg grad av korruption och bestickning (Rothstein<br />
2003). Vetenskapliga studier brukar dessutom kunna<br />
lämna förslag till något mått. I en av studierna<br />
(Rothsteins) framgick det att organisationen Transparency<br />
International har ett index över korruption<br />
1