Måluppfyllelseanalys - Ekonomistyrningsverket

20
mål brukar i bästa fall avse operationaliseringens
ena del – indikatordelen – medan den andra delen
– kriteriedelen – blir sparad åt myndigheten. 8
Låt oss ta det vaga målet ”Ett gott djurskydd”.
Det finns angivet i Djurskyddsmyndighetens regleringsbrev
och där finns också ett återrapporteringskrav
till målet. Djurskyddsmyndigheten ska bl.a.
redovisa ”andel besökta djurskyddstillsynsobjekt
utan anmärkning” (Regleringsbrev för budgetåret
2005). Även om denna indikator kan anses som
relevant liknar den ingen fullständig operationalisering
av målet. Indikatorn behöver ackompanjeras
av ett eller flera kriterier. I annat fall går det inte att
redovisa i vilken utsträckning som målet är uppfyllt.
Eftersom måttet är i procent kan ”ribban” läggas
någonstans mellan 0 och 00 procent, i princip.
För exemplets skull kanske 00 procent utan
anmärkning kan betyda att målet ”Ett gott djurskydd”
är fullt uppfyllt. Med övriga skalsteg kan bedömningsskalan
få en liknande design som denna:
Fullt uppfyllt = 00 procent
I huvudsak uppfyllt = 95 – 99 procent
Delvis uppfyllt = 90 – 94 procent
Inte uppfyllt = < 90 procent
Men den högsta nivån kan sänkas och avståndet
mellan fullt och inte uppfyllt kan göras större. Bedömningsskalans
slutliga utformning är en fråga
om vad som är rimligt och önskvärt.
Ettåriga och fleråriga bedömningsskalor
Vad som är rimligt kan bero på hur utgångsläget
(”baseline”) ser ut. För något mål kan utgångsläget
vara så outvecklat att målet inte kan bedömas som
fullt uppfyllt förrän efter en längre tids arbete för
8 Det förekommer dock att hela operationaliseringen överlåts till myndigheten. Det kan
stå: ”Myndigheten ska bedöma måluppfyllelsen.”
att nå det. Det kan krävas en serie åtgärder under
en följd av år innan värdet på indikatorskalan blir
nämnvärt förändrad. För sådana mål finns med
andra ord en tidsaspekt att ta hänsyn till.
Låt oss ta Försäkringskassans mål: ”Skillnaderna
i uttag av föräldrapenning mellan barnets föräldrar
ska minska.” En beskrivning av målets uppfyllelse
finns i Försäkringskassans årsredovisning för 2004.
Först anges den operationella definitionen. Etappen
för år 2004 ska anses vara uppfylld när mer än
8 procent av dagarna har tagits ut av män. Därefter
redovisas data. Det uppmätta värdet år 2004
var 8,7 procent (år 2003 var det 7,2 procent).
Utifrån denna information gör man sedan bedömningen
att etappkriteriet är uppfyllt. Det betyder
inte att hela målet är uppfyllt. Kriteriet för när hela
målet är uppfyllt (slutkriteriet) behöver antagligen
vara närmare 50 procent, dvs. att föräldrarna har
tagit ut ungefär ”hälften var”. Underförstått finns
det två bedömningsskalor, en ettårig och en flerårig
(se figur 2.2).
Enligt den ettåriga skalan (som bör vara rimlig
för år 2004) kan 8,7 procent tolkas som att målet
är på väg att uppfyllas. Enligt den fleråriga skalan
(som bör vara rimlig på längre sikt) kan samma
värde tolkas som att målet är delvis uppfyllt.
När myndigheten har ett sådant här mål för progressiv
politik, dvs. när avståndet mellan utgångsläget
och målet är så stort att det inte omedelbart kan
överbryggas, finns det skäl att uttryckligen använda
sig av duala bedömningsskalor. Med duala bedömningsskalor
kan etapper vara realistiska att uppnå på
ett år samtidigt som man visar hur långt det egentligen
är kvar att gå. Skalan för etappen behöver inte
vara 3- eller 4-gradig. För en etapp kan det räcka
med dikotomin ”på väg att uppfyllas” och ”inte på
väg att uppfyllas”.