De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets ... - Riksarkivet

Såsom Nygren påpekar stod detta första skede av organiserad antikvarisk verksamhet
onekligen de äldre genealogernas nära såtillvida som sigillen med sina vapenbilder och de
heraldiska och personhistoriska detaljerna i medeltidsbreven fortfarande tilldrog sig större
intresse än själva texterna. Detsamma gäller i viss mån också de första diplomatarierna, som nu
tillkom med de Sparreska kopieböckerna. 85 Förhållandena pekar samtidigt framåt mot nästa
skedes livliga avskrivningsverksamhet genom att de brev som kom fram genom systematisk
inventering ännu så länge i första hand skrevs av.
Tids- och idémässigt hör även historieskrivaren Johannes Messenius (död 1636) till denna
epok. Det vore mycket att säga om honom och hans livsverk. Om hur han som statsfånge i
nära 20 års tid på Kajaneborg ägnade sig åt historiskt författarskap och som den förste därvid
drog in den isländska litteraturen i den svenska historieskrivningen. 86
Inte minst märkligt är hur han där långt borta i den finska ödemarken förmådde fullfölja
sitt stora verk Scondia illustrata. De medeltida partierna bygger på brev och andra medeltida
handskrifter, som använts på ett förhållandevis kritiskt sätt. För ett antal senare förkomna
urkunder är hans verk nu primärkälla. 87 Det har tidigare ansetts att Messenius därvid kunnat
utnyttja en del lånade originalhandlingar från Riksarkivet och Linköpings domkapitel samt ur
resterna av Vadstena klosterbibliotek. Detta arkivmaterial hade emellertid beslagtagits vid
arresteringen. Vad han medfört i fångenskapen har varit tryckta böcker – egna och andras –
samt avskrifter och anteckningar. Häribland ingick också ett antal urklippta blad ur medeltida
kopieböcker på papper, särskilt Vadstenahandskrifter. 88
Att källmaterialet var ofullständigt och Messenius saknade kontrollmöjligheter framgår av
en del besynnerliga konstruktioner här och var i Scondia. Det gäller t.ex. ifråga om vissa
biskopslängder, bl.a. den för Västerås stift, och häri skiljer sig Scondia på ett ofördelaktigt sätt
från Messenius tidigare arbete Chronicon episcoporum (1611). För detta och andra tidiga verk
har han uppenbarligen haft tillgång till nu försvunna originalurkunder. Detta är i och för sig
inte så märkligt med hänsyn till att Messenius mellan sin tid som historieprofessor i Uppsala
och deportationen 1616 några år hade varit anställd i kansliet med uppgift att ”ordna och
85 Nygren 1952, s. 123 f.
86 Schück 1932, s. 98–115 och Lindroth 1975, s. 257–265.
87 Scondia är bevarad i olika handskriftsversioner i KB. Verket trycktes först 1700–1705. För exempel på
handskriftsmaterial och brev från medeltiden, som verket nu är primärkälla för, se Olsson 1944, s. 254 ff., 271 ff.
88 Gödel 1916, s. 253 ff. och Olsson 1944, s. 228 f., 252 f.; jfr Liedgren, PM 1979-03-17, s. 1–2. Samlingen av lösa
avskrifter och anteckningar samt urklipp ur kopieböcker och andra handskrifter från medeltiden och 1500-talet går
under benämningen Messenii Schedae. Huvuddelen av denna materialsamling finns i hs D 345, KB. Ett antal av de
urklippta bladen bildar numera cod. A 22, RA; enstaka blad påträffas på andra håll (Olsson 1944, s. 45 ff., Liedgren,
Messenii Schedae, KL 11, sp. 562 och PM 1979-03-17, s. 1–2).