De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets ... - Riksarkivet

morgonen till sent på kvällen. Slutresultatet var att samlingarna vid hans död 1686 befann sig i
ett efter tidens förhållanden och möjligheter gott skick, ett tillstånd som dock inte skulle få
bli bestående särskilt länge på grund av slottsbranden elva år senare. 31
Dåtida förteckningar, främst Runells, vilka idag har sin givna plats i Riksarkivets
ämbetsarkiv, ger en god föreställning om vad som från 1600-talets förra hälft fanns i arkivet
och var de olika handlingarna och samlingarna förvarades. 32 Av medeltidshandlingarna var de
s.k. ”förnämliga handlingarna” – totalt omkring 400 – inlagda i skåp i den egentliga arkiv-
lokalen, vilken från 1640-talet var inrymd i en valvlänga längs Skeppsbron. I samma rum fanns
även medeltida codices, vid ett tillfälle omtalade som ”en hop” gamla ”munkeböcker”. Av dessa
hade en del kommit med de kyrkliga arkiven och andra tillfördes senare samlingarna. 33 Sålunda
hade ett 30-tal pergamentsböcker 1620 hämtats i Vadstena kloster av Utter. 34 Andra
handskrifter, särskilt fornsvenska böcker, och enstaka brev kom till Riksarkivet med Johannes
Bureus och antikvariernas efterlämnade samlingar, vilka hade skapats i kansliets och arkivets
tjänst och därför hörde hemma där. 35 Härmed tangeras det stora beståndet av sekundärt
medeltidsmaterial, vilket var resultatet av en under 1500- och 1600-talet fortgående livlig
avskrivnings- och bearbetningsverksamhet inom kansliet och dess arkiv. Till detta stoff, som i
många fall senare kom att få rangen av förstahandskälla genom att originalhandlingarna ifråga
brann upp 1697, blir det skäl att strax återkomma.
urkunderna. Han inträdde i Riksarkivet 1631 och blev dess chef 1659/60. Om sonen Elias Palmskiölds (död 1719)
verksamhet och samlingar se Bergh 1916, s. 166–174.
31 Bergh 1916, s. 156, 278 ff.; Schück 1976, s. 35.
32 Se litteraturhänvisningar i not 25. Riksarkivets ämbetsarkiv: Uppställningsförteckningar och inventarier (D 2:II
1–2), Kronologiska förteckningar (D 2:III 1–5, 7) och Sakregister (D 2:IV 1–4). Om dessa förteckningar och
särskilt Runells register med signa ER och ELR och underavdelningarna A, B, C o.s.v., av vilka ERA och ERE är
viktigast, se registranter, konkordanser och otryckt PM av Friedlaender 1941-10-07 i Svenskt Diplomatariums
samlingar; Bergh 1916, s. 263 ff., 156 f., 278–309, särskilt s. 293–300; Liedgren, Avskriftssamlingar (KL 1), sp. 292
samt PM 1979-02-20 hos Svenskt Diplomatarium, s. 3 f.
33 Bergh 1916, s. 249 ff.; Schück 1933, s. 264 ff. Uppgiften om antalet ”förnämliga handlingar” går tillbaka på
Runells kronologiska förteckning (ERA) från omkring 1641–1643. Denna upptar 380 nummer, vilket betyder att
antalet brev var något större, eftersom en del vidfästa brev inte hade separata nummer (Liedgren, PM 1979-02-20,
s. 3). – För uppgiften om ”munkeböckerna” se Bergh 1916, s. 284. Bland de kopieböcker som kansliet tidigt fått
tillgång till var Jakob Ulfssons (A 2), Hans Brasks (A 6 och A 7), Svante Nilssons (A 4) samt Sten Sture d.y:s (A
5), samtliga nu i RA (Schück 1976, s. 568; se även Gillingstam 1974, s. 90). Om de kyrkliga kopieböckerna eller
korrektare uttryckt registra (Schück 1976, s. 454 ff.) se nedan.
34 Bergh 1916, s. 374 f.; Nygren 1952, s. 120. För identifieringen av dessa se även Gödel 1916, s. 159 ff. Vadstena
klosters stora kopiebok (nuv. A 20, RA) ingår inte bland de vid detta tillfälle förtecknade handskrifterna utan hade
tydligen redan 1587 hämtats av Utter, som bevisligen utnyttjat boken (Gillingstam 1974, s. 100). – Om Vadstena
klosters stora kopiebok (A 20) och dess öden se Ståhl 2003, s. 35–64, särskilt s. 56 f.
35 Bergh 1916, s. 286, se även s. 377 f., Schück 1933, s. 266–273 samt nedan.