De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets ... - Riksarkivet

Samtidigt var det naturligt att vid behov och för särskilda ändamål plocka ihop handlingar
med olika ursprung och sammanföra dem i nya samlingar. Sålunda rycktes medeltida statsakter
och kungabrev samt äldre (och yngre) kopieböcker ut ur de olika medeltida institutionernas
arkiv för att läggas till grund för en samling av ”förnämliga handlingar”, vilken efter hand
byggdes på med aktuellt material under 1500- och 1600-talen. 21 När Gustav Vasa vid 1550-
talets mitt skapade den stora ”arv- och eget-”godsmassan för sig och sin ätt, fick det givetvis
konsekvenser för de olika domkyrko- och klosterarkiven; en annan följd var att vissa
betydelsefulla medeltida adelsarkiv då lades till Vasahusets familjearkiv. Det senare gäller t.ex.
delar av Erik Abrahamssons (Leijonhufvud), Måns Bengtssons (Natt och Dag) och Erik
Karlssons (Vasa) arkiv – med däri ingående äldre släktarkiv –, som drottning Margareta
(Eriksdotter Leijonhufvud) ärvt, samt det från Anders Persson på Rankhyttan konfiskerade
godsarkivet. 22
Vad gäller förluster och tillskott av handlingar för tiden fram till det egentliga
Riksarkivets tillkomst 1618–1620 återbördades en del brev med godsen ifråga till adeln; i några
fall så tidigt att de aldrig hann sätta några spår i de brevlistor och godslängder Rasmus och
hans medhjälpare upprättade. 23 I samband med att hertig Karl omkring sekelskiftet 1600
gjorde upp med den gamla rådskretsen konfiskerades både gods och arkiv från främst herrar
som Hogenskild Bielke (se nedan) och Ture Bielke samt Johan Sparre och Erik Sparre (se
nedan). Bielkarnas handlingar förblev i offentlig ägo och anses ha utgjort huvuddelen av de
brev ur medeltida privatarkiv som fanns i Riksarkivet på 1600-talet. Tyska ordens livländska
t.ex. Brunius 2004, s. 154–159.
21 Bergh 1916, s. 264 ff.; Schück 1976, s. 29–35. Hur under medeltiden statsakter för aktuella politiska behov
plockats ut ur samlingar och kommit att ingå i nya arkivbildningar är själva grundtemat i denna arkivhistoriska
undersökning (se särskilt kap. III, V och VIII).
22 Sjödin 1939, s. 117–123; Liedgren, Arkiv (KL 1), sp. 221 och Kyrko- och klosterbrev (KL 9), sp. 702. Förvärven
av särskilt de uppländska godsen är utredda i Söderberg 1977; gods med kyrkoproveniens behandlas s. 41–57; se
även Dahlbäck 1977, s. 347 f. Sten Sture d.ä:s och Gripsholms klosters arkiv av medeltidshandlingar bildade kärnan
i Gustav I:s arv- och eget-arkiv (Liedgren, Arkiv, KL 1, sp. 221; Gillingstam 1974, s. 90). Inventariet däröver i 1530
års förteckning, vars yngsta och bästa version finns i den s.k. ”Gamle herr Stens jordebok” (G 29, LSB), anses äldre
än förteckningarna över de till följd av Västeråsbesluten indragna kyrkoarkiven (Sjödin 1939, s. 122 f.). Gripsholm
hade kommit i kungens besittning redan 1526 (Söderberg 1977, s. 22 ff.). – De ärvda medeltidsbreven kom att med
tiden läggas till den stora samlingen av och klosterbrev. Med några få undantag gick de alltså inte såsom det
eftermedeltida materialet bland Rasmus Ludvigssons handlingar till Reduktionsmyndigheterna 1684, varifrån detta
senare kom till Kammararkivet (Liedgren, Rasmus Ludvigssons handlingar, KL 13, sp. 673; Munthe 1971, s. 191
ff.; Liedgren, PM 1979-02-20, s. 10).
23 Liedgren 1956, s. 250 och 1976 a, s. IX; Dahlbäck 1977, s. 347 ff. Genom återbördande kom t.ex. ett 20-tal brev
för Västerås domkyrkas apostlaprebende att tillhöra Cecilia Stenbocks och Abraham Brahes arkiv (Liedgren 1976 a,
s. VII; jfr Sjödin 1932, s. 613 f. och 1943, s. 55 ff.).