De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets ... - Riksarkivet
De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets ... - Riksarkivet
De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets ... - Riksarkivet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
ordnats i de två kronologiska huvudserierna, varigenom den gamla indelningen från 1670-talet<br />
en gång för alla var uppriven. 156<br />
Också den stora avskriftssamlingen, som Antikvitetsarkivet – i den krympta form detta<br />
levde kvar i under Vitterhetsakademien – hade fått behålla, skulle med tiden (1918) komma<br />
att hamna i <strong>Riksarkivet</strong> (som deposition). <strong>De</strong>ss samlingar av skrifter och föremål – fornsaker,<br />
mynt och medaljer – hade efter 1780 gått helt andra vägar och varit utsatta för om möjligt än<br />
större risker. År 1787 hade de flyttats <strong>till</strong> det s.k. Kungshuset eller Wrangelska palatset på<br />
Riddarholmen, där Vitterhetsakademien disponerade över ett av tornrummen. År 1802<br />
hotades samlingarna, som vid det laget stuvats undan på en vind, svårt av en eldsvåda men<br />
kunde räddas <strong>till</strong> största delen tack vare rådigt ingripande av institutionens amanuens. Efter<br />
två år i Vetenskapsakademiens hus på Stora Nygatan återkom de 1804 <strong>till</strong> slottet. <strong>De</strong>ras olika<br />
förvaringsplatser där har redan berörts i det föregående. 157 Enligt en beskrivning av lokalerna<br />
sådana de på 1830-talet var ordnade i kommendantsflygeln skall det då ha legat högar av<br />
böcker och handskrifter på borden och direkt på golven i alla rum. Troligen avses härmed just<br />
avskrifterna av medeltidsbreven. 158 <strong>De</strong>ssa hade då på nytt aktualiserats genom<br />
diplomatariearbetet och genom akademiens försorg börjat bindas in 1827. 159<br />
<strong>De</strong>n mångsidige och energiske Liljegren kastade sig med samma entusiasm över<br />
medeltidsbreven som tidigare över isländsk sagolitteratur, fornlämningar, runor och andra<br />
fornminnen. Redan 1823 sökte han utan framgång intressera Kungliga samfundet, vars<br />
amanuens han sedan många år också var, för att i sin skriftserie ta in regester <strong>till</strong> eller register<br />
över tidigare otryckta brev i den stora samlingen då i Kungliga biblioteket, och i vissa enskilda<br />
arkiv. Ett sådant Diplomatarium SveoGothicum Medii Aevi skulle komplettera Celses Bullarium<br />
och ett i samfundets handlingar delvis redan tryckt Directorium Chronologicum (HSH 1–6,<br />
1816–1818), vilket byggde på Nordins förteckning i Uppsala universitetsbibliotek. Liljegren<br />
arbetade – med N. J. Ekdahl (död 1870) som medhjälpare från 1826 – oförtrutet vidare på att<br />
söka göra den stora offentliga brevsamlingen känd och <strong>till</strong>gänglig för forskning genom en<br />
diplomatarieutgivning och på så sätt säkra dess fortlevnad i någon form. Med<br />
amatörarkeologen Alexander Seton (död 1828), en av tidens många ”fornälskare”, vilken han<br />
lyckats vinna för sina planer, talade han 1826 om sin ”fasta föresats att förr eller senare företaga<br />
156 Bergh 1916, s. 363 och 398. Omläggningen av breven är betecknande för hur <strong>1800</strong>-<strong>talets</strong> arkiv- och<br />
biblioteksmän såg på samlingarna som ett material som borde ordnas efter forskarnas behov. I det här fallet gällde<br />
det utgivningen av diplomatariet som var kronologiskt disponerat. <strong>De</strong>t var nu de stora ämnessamlingarna i<br />
<strong>Riksarkivet</strong> <strong>till</strong>kom (Bergh 1927, s. 41 ff.; se även Liedgren, Arkiv, KL 1, sp. 214). – Liljegren hade förgäves sökt<br />
återställa den gamla ordningen.<br />
157 Schück 1943, s. 114 ff.; Thordeman 1946, s. 96 ff.; Kromnow 1950, s. 182 ff., särsk. s. 196 f.<br />
158 Gödel 1927, s. 108 f.; Schück 1944, s. 86; Thordeman 1946, s. 103<br />
159 Schück 1944, s. 97 ff.
Change language