De svenska medeltidsbrevens tradering till 1800-talets ... - Riksarkivet

arkiv erövrades vid Mitaus fall 1621 och fördes till Sverige. 24
”Rasmus Ludvigssons handlingar” förlorade givetvis åtskilligt i intresse i och med att
reduktionen av kyrkogods var avslutad och förvaltningen av också detta gods lagts till de
ordinarie häradsfogdarnas uppgifter. Kyrko-och klosterbreven tjänade inte som förr några
praktiskt-ekonomiska syften. Annorlunda förhöll det sig med gruppen ”förnämliga
handlingar” och andra för speciella politiska syften hopplockade akter från medeltiden och
senare. 25 ”Rasmus handlingar” var till skillnad från Vasatidens bestånd av koncept,
registraturer, inkommande brev, riksdagsakter o.s.v., vilka hörde till det s.k. ”dagliga kansliet”,
ett avslutat arkiv. De kom att uppgå i eller bilda ”riksens gamla archivum” då ett kansliets eller
rättare sagt rikets arkiv till slut fastslogs genom 1618 års förslag till kansliordning och 1620
och 1626 års kungliga kansliordningar. 26
Mot slutet av 1500-talet hade av olika orsaker den stora massan av medeltidsbrev liksom
för övrigt också de yngre arkivalierna i kansliet råkat i stor oordning. 27 Betecknande nog var
det av medeltidshandlingarna just de ”förnämliga handlingarna” och liknande akter, som blev
föremål för det ordnings- och förteckningsarbete som kom att bedrivas i det nya Riksarkivet.
Detta gynnades av att en av kansliets sekreterare nu uteslutande skulle ägna sig åt arkivet och
av att detta nu permanent var förlagt till Stockholm samt fick bättre och rymligare lokaler på
slottet, där det tidigare kan sägas ha levt på undantag. 28 Dess förste föreståndare Per Månsson
Utter (död 1623, se nedan), vilken hade varit Rasmus biträde på 1580-talet, hann dock inte
uträtta mycket därvidlag. 29
Den som verkligen lyckades genomföra det stora uppordnandet av Riksarkivets dåvarande
samlingar, vari ingick samlingen ”förnämliga handlingar” men till största delen var
eftermedeltida och under ständig tillväxt, var arkivsekreteraren Erik Larsson Runell, adlad
Palmskiöld (död 1686, se nedan). 30 Men så skall han också ha hållit på i 55 års tid från tidigt på
24 Sjödin 1939, s. 109 f.; Liedgren, Arkiv (KL 1), sp. 222. Om Sparre-breven se nedan. Även andra slags
accessioner förekom på 1500-talet (se t.ex. Friedlaender 1971, s. 305 f.). – Om Mitau-arkivet se BÖ 1:1, s. 38 och
Liedgren 1987, s. 206 f.
25 Bergh 1916, s. 264 ff.; Schück 1976, s. 31 f., 34; Liedgren, Kyrko- och kloster-brev (KL 9), sp. 702.
26 Bergh 1916, s. 6 f.; Liedgren, Rasmus Ludvigssons handlingar (KL 13). För kansliordningen, se Bergh 1916, s.
12 ff. Om tudelningen av arkivet 1595 och kansliordningarna, se Lundkvist 1981, s. 267–287, särskilt s. 272, 284.
27 Bergh 1916, s. 3, 5–7, 9 f. Samtida uppgifter om oordningen bland och klosterbreven finns i Per Månsson
Utters utlåtande ang. Axel Oxenstiernas kansliordning (MRA 1, 1877, s. 55 f).
28 Bergh 1916, s. 12, 20, 156, 248 ff., 263 ff.; Schück 1976, s. 34 f. Arkivsekreteraren var Riksarkivets verklige
föreståndare eller chef (Bergh 1916, s. 60; personalen i övrigt s. 64 ff.; om antikvarierna även nedan).
29 Bergh 1916, s. 142–147. Påteckningar av hans hand, något som har kunnat fastslås på omkring 1500
medeltidsurkunder, vittnar om hans verksamhet i kansliet och Riksarkivet före resp. efter Karl IX:s räfster (Sjödin
1939, s. 101).
30 Bergh 1916, s. 132, 154–158; Sjödin 1939, s. 103, där det konstateras att det finns få påteckningar av Runell på