Tillgångsinriktad brottsbekämpning - Brottsförebyggande rådet

Del 1. Hinder och möjligheter
för en tillgångsinriktad brottsbekämpning
Privata aktörer
Pengar från brottslig verksamhet kan visserligen konsumeras och återinvesteras
på den illegala marknaden, men eftersom dess utbud av tjänster,
varor och möjligheter till investeringar är begränsat når pengarna till slut
även den legala marknaden 5 . Forskning visar till exempel att det är vanligt
att en ansenlig mängd av vinsterna från den kriminella verksamheten
spenderas på den legala marknaden i form av lyxkonsumtion (Adler och
Adler, 1992; Brå 2007:4; Desroches, 2005; Naylor, 2004; Junninen, 2006)
men också i form av investeringar i exempelvis företag och fastigheter
(van der Bunt och van der Schoot, 2003; Scheetz, 2004; van Duyne m.fl.,
2003).
Det innebär att privata aktörer på den legala marknaden är viktiga
samarbetspartner för rättsväsendets myndigheter i den tillgångsinriktade
brottsbekämpningen. De ekonomiska transaktionerna på den illegala
marknaden är i hög grad osynliga, men när de utförs i den legala ekonomin
sätter de sitt avtryck i form av kontoöverföringar, beställningar, avtal,
fysiska tillgångar och utförda tjänster (Brå 2007:4).
Verksamhetsutövare inom vissa kontantintensiva branscher, bland annat
banker, växlingskontor, fastighetsmäklare och auktionsverk, omfattas
av lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt. I denna lag ingår
bland annat ett krav på identitetskontroll på personer som vill inleda en
affärsförbindelse och vid transaktioner på ett belopp av 15 000 euro eller
mer. Företagen har även en gransknings- och uppgiftsskyldighet 6 som
innebär att de ska granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra
penningtvätt och rapportera dessa till Fipo.
Denna typ av information kan vara ovärderlig för en finansiell kartläggning,
men trots att det ligger stora möjligheter i ett ökat samarbete med
privata aktörer, finns även en rad hinder i form av bristande incitament,
inställning samt tid och resurser. Dessa hinder och möjligheter kommer att
undersökas i det följande.
5 Forskaren van Duyne (2003) kallar detta för akvarieekonomi och menar att en del av de kriminella
pengarna aldrig lämnar den illegala marknaden utan cirkulerar runt i form av lån, skulder,
spel och illegal konsumtion.
6 I föreliggande rapport benämns uppgiftsskyldigheten som rapporteringsskyldighet.
21