Tillgångsinriktad brottsbekämpning - Brottsförebyggande rådet

ankinstitutet får information om frågans fortskridande. Förväntas mer av den
anmälande parten? Fortgår beredning av ett beslut kring vidare åtgärder? Eller
bedömer man att man inte ska gå vidare? Att misstanken inte är grund för
fortsatt utredning. Den kommunikationen är viktig och den är viktig i bankens
fortsatta relation med den kund som är orsaken till den här anmälan.
Intervjuperson inom privat sektor
Den sista delen i intervjucitatet, om att återkopplingen är viktig för att
banken ska kunna ta ett beslut om hur de ska hantera relationen med den
kund som är föremål för anmälan, är en annan aspekt som är återkommande
i intervjuerna. Inom den privata sektorn vill man veta om den rapporterade
misstanken ger grund för fortsatt utredning eller inte. Samtidigt
är det viktigt att, på samma sätt som för incitamentsskälen, hitta en nivå
för hur omfattande och detaljerad återrapporteringen ska vara. Det är inte
realistiskt att få feedback för varje enskilt ärende, men en alternativ lösning
skulle vara att det sker en återkoppling när det gäller ärenden med
en viss ekonomisk profil. Intervjupersoner från Fipo uppger också att de i
vissa fall lämnar feedback – om resurser och sekretessregler det medger.
Tidigare forskning: Tid och resurser
Brottsförebyggande åtgärder från privata aktörer kan innebära ökade
kostnader för företagen (Levi, 2006). Harvey (2004) tar upp arbetet mot
penningtvätt i Storbritannien som ett exempel på hur det har uppstått en
obalans mellan allmänna och privata resurser. En stor del av kostnaderna
för dessa insatser har skjutits över till den privata sektorn (jfr Cribb,
2003). De privata aktörerna genererar följaktligen en stor mängd information,
det vill säga rapporter om misstänkta penningtvättstransaktioner,
som slussas vidare till de brottsbekämpande myndigheterna. Problemet
är emellertid att myndigheterna inte har tillräckligt med resurser för att
hinna bearbeta det ökade antalet rapporter. Konsekvensen blir att de privata
aktörerna ifrågasätter varför de ska lägga ned så mycket resurser när
rättsväsendet uppenbarligen inte gör det. Harvey (2005) ställer frågan att
om uppföljningen är ett resursproblem i Storbritannien som högprioriterar
penningtvätt, hur är det då ställt i andra länder?
Resultat: Tid och resurser
På samma sätt som beskrivs i den internationella forskningen anser en
stor del av intervjupersonerna, både inom myndigheter och från den privata
sektorn, att det är en stor börda som läggs på de privata aktörerna.
De flesta intervjupersoner som arbetar inom den privata sektorn anser att
rapporteringsansvaret är resurskrävande. Men samtidigt uttrycker många,
särskilt anställda inom växlingskontor och banker, en stor förståelse för
nödvändigheten med regleringen, utifrån ett allmänt rättsmedvetande.
27