Tillgångsinriktad brottsbekämpning - Brottsförebyggande rådet

Identifierad selektion vid informatörsverksamhet
Om hanteraren – som mottagare av information från informatörer – ställer
frågor som rör pengar och egendom ökar möjligheterna för ett tillgångsinriktat
arbete senare i ärendekedjan. En tänkbar anledning till att
hanteraren inte efterfrågar information om tillgångar är avsaknaden av
klara rutiner kring tillgångsinriktad brottsbekämpning. Konsekvensen
blir att hanteraren inte tänker i banor av pengar och egendom och därför
inte ställer några tillgångsrelaterade frågor. Följden blir att sådan information
inte kommer till myndigheters kännedom, vilket leder till att möjligheterna
för en tillgångsinriktad brottsbekämpning försvåras.
I de fall hanteraren ställer frågor relaterade till pengar och egendom är
det sannolikt ett resultat av hanterarens eget intresse att driva ett sådant
arbete. Flera intervjupersoner nämnde vikten av det egna intresset som ett
viktigt incitament för att arbeta tillgångsinriktat.
Tidigare forskning visar att aktörer som tar initiativ eller fattar olika
avgöranden tidigt i ett ärende är en mycket viktig länk i en ärendekedja
eftersom deras beslut kan påverka hur ärendet hanteras senare i processen
(Bell, 1992; Lempert, 1992; Hawkins, 2002; Abrahamsson och Andersen,
2000). Aktörens egen uppfattning om vad som bör prioriteras kan
påverka senare beslut och således styra selektionen av ärenden (Lempert,
1992; Brown, 1988; Hawkins, 1984; Melin, 1996). Konsekvensen blir att
ärendets alternativa riktningar ”ramas in” för den person som ska fatta ett
beslut därefter (Lempert, 1992; Schneider, 1992; Hawkins, 1984).
Från ett tillgångsinriktat perspektiv innebär det att enskilda tjänstemäns
intresse kan vara den avgörande faktorn för om ett ärende kommer att
omfatta tillgångsinriktad brottsbekämpning eller inte. Om information
om pengar och egendom samlas in redan vid informatörsverksamheten
ökar möjligheten att få relevant information om tillgångar. Informationen
kan sedan levereras till en annan myndighet för vidare bearbetning.
Spaning
En annan del av underrättelseinhämtningen består av spaning. Genom
spaning ges en möjlighet att identifiera tillgångar som sedan kan dokumenteras
genom att man fotograferar, filmar eller antecknar. Ett sätt att
dokumentera tillgångar är att notera var en person har sin fasta anknytning,
det vill säga var personen bor och parkerar sin bil, jämför vad som
tidigare sagts om ”nattning”. Man kan också titta efter lös egendom och
vem som faktiskt disponerar den, som användning av båt, vem som är
ägare och var den är placerad, samt var personen har sin inkomstkälla.
Andra tillgångar som kan dokumenteras är exempelvis värdepapper, skulder,
kontokort etc. Syftet med dokumentationen är att ett ägarskap ska
kunna styrkas vid ett senare skede även om tillgångarna är skrivna på någon
annan.
90