Tillgångsinriktad brottsbekämpning - Brottsförebyggande rådet

Det finns i princip inget samarbete relaterat till penningtvättsfrågor i det
dagliga arbetet mellan olika privata aktörer. Däremot diskuteras frågan
på en strategisk nivå i till exempel Mäklarsamfundet, Svenska bankföreningen
och Bankernas säkerhetskommitté. Frågor som belyses i dessa sammanhang
kan till exempel vara hur en anpassning till ny lagstiftning ska
ske. Det finns även en del arbetsgrupper som berör dessa områden.
Tidigare forskning: Inställning och incitament
Ett av problemen med myndigheternas samarbete med privata aktörer,
som till exempel växlingskontor och banker, är att det inte alltid finns
några självklara fördelar för dem att samarbeta utöver ett allmänt rättsmedvetande.
Den mest påtagliga anledningen till samarbete är att de vill
följa lagstiftningen för att slippa sanktioner, men det finns även mer övergripande
skäl, som att inte riskera att få ett dåligt rykte och betraktas som
ett oseriöst företag, vilket i sin tur kan påverka konkurrenssituationen
(Harvey, 2004).
Harvey, (2004) refererar till Financial Service Authority (FSA) som menar
att trots tio år av penningtvättsreglering i Storbritannien befinner sig
de rapporteringsskyldiga företagen fortfarande på ruta ett och lämnar
rapporter av undermålig kvalitet. En slutsats som dras är att företagens
uppfattning verkar vara att ju fler fall de rapporterar desto mindre är risken
för ett inspektionsbesök av FSA.
Företagens skyldighet att samarbeta med myndigheterna kan dessutom
innebära merarbete och minskad lönsamhet, vilket tas upp i avsnittet Tid
och resurser. Bristande incitament handlar dessutom inte enbart om företaget
som sådant utan även om de anställda. Naylor (1999) påpekar att
det inte är någon lätt uppgift att få bankpersonal att hålla ögonen öppna
efter pengar som kan misstänkas vara utbyte av brott och penningtvättstransaktioner.
För det första finns det inga tydliga indikatorer att gå efter,
vilket leder till att misstankarna får baseras på personalens subjektiva bedömningar.
Dessutom handlar det inte om något brott som är ett direkt
hot mot banken utan snarare en lönsam verksamhet för den. Till detta
kommer att den personal som handlägger dessa ärenden ofta inte har fått
någon utbildning på området; de är lågavlönade och arbetar i ett yrke med
hög personalomsättning (Naylor, 1999).
Resultat: Inställning och incitament
Antalet penningtvättsrapporter som lämnas till Fipo varierar stort mellan
de olika branscher som är rapporteringsskyldiga. Vissa branscher rapporterar
ingenting, en del några enstaka fall om året och andra rapporterar
dagligen. Många intervjupersoner framhåller att incitamenten för att rapportera
generellt sett är låga. En av orsakerna som lyfts fram är att man
upplever att anmälningarna inte leder någonvart, bland annat på grund av
23