Tillgångsinriktad brottsbekämpning - Brottsförebyggande rådet

För Brottsutbytesenheten handlar det emellertid om att hitta en balans
mellan hur stor del av arbetet som ska läggas på den rent tillgångsinriktade
brottsbekämpningen och den regelrätta förundersökningen. Brottsutbytesenhetens
uttalade uppdrag är givetvis brottsutbyte, men samtidigt
får de tillgång till all information och en bättre överblick om de också tar
på sig en konkret förundersökningsuppgift.
Om man ser tillbaka på Brottsutbytesenhetens första år är det endast i
undantagsfall som de har kommit in tidigt i förundersökningarna, vilket
sannolikt har bidragit till svårigheterna att nå framgång och komma åt
utbyte av brott.
66
Om man tittar på det här året så blir det egentligen inte ett bra mått på hur
det borde se ut, men hittills har det varit under väldigt olika tider i förundersökningen.
Allt ifrån på ett underrättelsestadium, då det inte är en förundersökning
än, […] tills att det är tillslag i övermorgon, eller att det kanske varit
tillslag för några år sedan och utredningen på något sätt bara malt vidare och
man retar sig på att det kan finnas pengar som är borta, och en utredning som
egentligen har varit halvdöd kanske innan vi ens inrättades och sen gör man
ett sista försök.
Intervjuperson på Brottsutbytesenheten
I intervjuerna betonas att det finns behov av att utveckla rutiner som gör
det lättare för åklagarna att i ett tidigt skede bedöma om det finns anledning
att begära biträde av Brottsutbytesenheten. Flera åklagare menar att
en lösning kan vara att ärenden som på ett tidigt stadium uppfyller vissa
grundläggande kriterier obligatoriskt skickas till Brottsutbytesenheten för
bedömning. Om Brottsutbytesenheten därefter anser att ärendet är lämpligt
från ett brottsutbytesperspektiv uttrycker de ett önskemål om att vara
med, och åklagaren får sedan avgöra om biträde ska sökas. I dag finns ett
fåtal åklagare som obligatoriskt skickar projektplanen till Brottsutbytesenheten
när de får in ett ärende, men det finns behov av ett mer strukturerat
system. Dels för att det av resursskäl inte är möjligt att samtliga
ärenden passerar Brottsutbytesenheten, dels för att få in en rutin om att
det inte är den enskilde åklagarens bedömning som styr om ett ärende är
lämpligt för att spåra och återföra utbyte av brott eller inte.
Samtidigt som Brottsutbytesenhetens medarbetare gärna hade sett ett
större inflöde av ärenden var resurserna under det första året begränsade.
Som mest bestod enheten av fyra personer, vilket innebar att om det kom
in ett stort ärende blev de upptagna med det i flera månader. Nu innebar
de små resurserna knappast några större problem under det första året till
följd av att åklagarna begärde biträde i liten utsträckning. Om inflödet
av ärenden kommer att öka skulle, enligt en intervjuperson, ett alternativ
kunna vara att Brottsutbytesenheten inriktar sitt operativa biträde på de