Tillgångsinriktad brottsbekämpning - Brottsförebyggande rådet

En annan resursfråga som lyfts fram i intervjuerna är kostnaderna för
att utbilda personalen i penningtvättsfrågor. En del företag har löst denna
fråga genom att helt enkelt inte utbilda personalen.
Problemet är att en stor del av grejen är ju kunnande, att kunna veta om det här
är misstänkt. Och vi har ju inte råd och tid att spendera de resurserna för att få
den utbildningen. När man förde över kraven på företagen så tror jag att man
nästan förlorade mer insyn.
Intervjuperson på företag med rapporteringsansvar
Ett genomgående tema i samtliga intervjuer med personer inom den privata
sektorn är en oro för vilka förändringar som det tredje penningtvättsdirektivet
kommer att innebära. Farhågorna gäller om den nya lagstiftningen
kommer att innebära ännu mer arbete och därmed ökade kostnader för
de privata aktörerna. Intervjupersoner betonar att ny lagstiftning för med
sig kostnader i form av utbildning, administration och hantering.
Tidigare forskning: Kunskap
En studie i Storbritannien visar att många av de företag som har rapporteringsskyldighet
efterfrågar klarare riktlinjer om hur de ska efterleva lagstiftningen
(Harvey, 2004). Även om kunskapen om rapporteringsansvaret är
hög kan det vara svårt för både företag och enskilda handläggare att i praktiken
avgöra vad som bör betraktas som en misstänkt transaktion, (jfr Finansinspektionen
2006). Det finns en tendens till att det som rapporteras snarare
är ovanliga transaktioner än misstänkta. En del företag väljer att hellre
anmäla en gång för mycket än en gång för lite (Harvey, 2004). Det hänger
sannolikt ihop med det som antyddes under rubriken incitament, att den huvudsakliga
ambitionen handlar mer om att rätta sig efter rapporteringsskyldigheten
än att faktiskt hitta konkreta penningtvättsfall (Harvey, 2004).
Resultat: Kunskap
En viktig faktor för att rapporteringsskyldigheten ska fungera är kunskapen
hos de berörda aktörerna. Flera intervjupersoner inom den privata
sektorn förmedlar en bild av att det är svårt att bedöma om en situation är
att betrakta som misstänkt penningtvätt eller inte. Ett skäl som uppges är
att penningtvättslagen upplevs som oklar. Vid några av intervjuerna uppmärksammades
dessutom att intervjupersonerna hade missförstått vad
penningtvättslagen innebär och blandat ihop rapporteringsskyldigheten
med identitetskontrollsskyldigheten och följaktligen rapporterat in alla
transaktioner över 15 000 euro som misstänkta fall av penningtvätt.
Banker och växlingskontor har en grundutbildning för nyanställd personal
där penningtvättslagen är ett stående inslag. En viktig del i utbildningen
är att personalen ska kunna göra rätt bedömningar. Det förekom-
29