I livsloppet - Regeringen

”Det är bara skalet som är lite nött – inuti känner jag mig inte
en minut äldre än 18”, säger en kvinna jag möter och i henne
hör jag min pappa. Han sade sådant där hela tiden även om han
formulerade det lite mer spetsfundigt. Människor som gör gällande
att deras inre är ungt medan köttet är väl moget är inte så
litet patetiska, och att höra en sextioåring hävda att han eller
hon inuti känner sig som en tjugoåring är riktigt spöklikt.
Stundom, särskilt i moderna städer, tycker jag mig ibland vandra
bland människor som aldrig vill bli vuxna och vara i fas med
sin ålder och jag undrar när det blev fult att vara mogen? Hur
gick det till?
DEN UNGA PROGRAMLEDAREN i TV flabbar med stora vita tänder
mot kameran, håret glittrar av förtjust hårmousse och trots
att han är lika bildad som ett kylskåp och säger saker som var
plattityder redan för trettio år sedan skrattar studiopubliken
löddrigt. Men så långt har jag i alla fall kommit i min mognad
att jag inte för ett ögonblick önskar att jag var han. Hans flickvänner
kanske har slätare skinn än min fru men de är definitivt
inte lika erfarna och roliga att tala med.
När mina barn ska på klassfest eller disco brukar jag hota med
att klä mig i något ”ungdomligt” och komma dit och ta lite skojiga
danssteg, men de ler inte ens tillkämpat åt detta skämt. I det
läget är jag enbart och dånande pinsam. Den vuxnes uppgift och
tillika privilegium är dock att vara en person som får barnen att
rodna.
När de blir äldre, ja riktigt gamla, kanske de förstår att detta
var ett av mina sätt att hantera de inre spökerierna.
12 T ÄPPAS F OGELBERG