I livsloppet - Regeringen

oss som växte upp i dalen mellan Halle- och Hunneberg på
tjugo– och trettiotalen och som nu har träffar varje år. Vi kallar
oss Mellombergarna. Det är alltid lika intressant att mötas och
se hur de andra har klarat livsresan.
1995 valdes jag till ordförande för PRO i Arboga och kom på
så vis in i det kommunala pensionärsrådet som har till uppgift
att bevaka äldreomsorgen i kommunen. Rätt snart kunde jag
konstatera att det var en fin stämning i rådet och att politiker
och förvaltning lyssnade på oss representanter och tog till sig de
goda råden.
Jag är också ledamot i PRO-distriktets styrelse och i landstingets
pensionärsråd. Det kommer alltid många till våra medlemsmöten,
och de kommer alltid i god tid. Behovet av att samtala
med varandra är stort. Omkring tre procent av medlemmarna
lämnar jordelivet varje år, och under de sju år som jag har
varit ordförande har 145 PRO-kamrater gått bort. I dikten
”Svarta vykort” ger Tomas Tranströmer ord för sådant som jag
själv upplevt inför dessa dödsbud:
I
Almanackan fullskriven, framtid okänd
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet. Skuggor
brottas på kajen.
56 S VEN L ARSSON