I livsloppet - Regeringen

Under ett långt yrkesliv möter man många risker och fallgropar.
En av riskerna är att man i sin rollgestaltning gärna mejslar
ut en egenart som kan bli ett maner som gör att man kan stå i
vägen för sig själv. Egocentricitet är en annan fara. Därför är det
viktigt med ett gott självförtroende och att då och då säga till sig
själv ”bli den du är”. Man ska vara rädd om det lilla självförtroende
som man förhoppningsvis har, särskilt när man blir äldre.
Och veta att man duger.
Ett annat krav för mig är värdighet. Jag vill inte plågas av för
mycket nerver och må dåligt. Tappar jag orken ska jag för den
skull inte tappa mig själv. Det är därför viktigt att nyfikenheten
och intresset för förnyelse hela tiden hålls levande. För att må
bra i mitt åldrande måste jag skala bort allt onödigt och även
kunna säga nej.
SOM UNG högg man som en hungrig gädda efter allt som rörde
sig. Entusiasmen var stor och ibland blev det bra. Nu är orken
inte lika stor och då är det inte rätt att jobba med saker som
stämmer illa med den egna personen och den egna övertygelsen.
När människan åldras känner hon sig mindre road av att alltid
hålla masken. När yngre skämtar om mänskliga svagheter sker
det med en viss distans, medan man med stigande ålder får lättare
att bjuda på sin egen skröplighet och mänskliga svaghet.
Vi vet alla att många yrkesverksamma som passerat 50–60 inte
längre är attraktiva på arbetsmarknaden. Inom skådespelaryrket
är det inte riktigt samma sak. Vissa roller förutsätter mycket lång
erfarenhet och det kan hända att man trots sina 60 fortfarande
är för ung. Gäller det också kvinnorna, undrar säkert många,
18 M ONA M ALM