I livsloppet - Regeringen

stadsmiljö i Norge och begett sig till Paris med en – kanske –
naiv dröm om att bli konstnär. Fastän hon och hennes väninnor
upplever mellankrigstidens alla fasor med ransoneringar, fattigdom,
tbc och epidemier, hyser de högst moderna drömmar
om att kunna kombinera förvärvsarbete och moderskap.
Föräldraskap och karriär, skulle väl vi säga nu för tiden.
Alberte upplever sitt moderskap som tveeggat. På ett sätt får
hon en stark ställning och identitet. Om hon också inte är
mycket annat, så är hon i alla fall mor. Den rollen är omöjlig att
ifrågasätta.
Å andra sidan är hennes existens nu för all framtid bunden till
barnets. Friheten krymper ihop så att Alberte inte längre kan
ana konturerna av den. Man kan inte göra allt på en och samma
gång.
Att leva kvinnoliv betyder att ge upp något annat. Alberte kallar
det att ge upp sig själv. Med ”sig själv” menar hon sina drömmar
och framtidsplaner, sin bildningstörst, kanske rentav sitt
konstnärskap. Alltså inte karriär i den krassa meningen som vi
ofta lägger i begreppet.
Också idag tvingas kvinnor i fertil ålder att göra ett val. Det
står kanske inte som på Albertes tid mellan familj och karriär,
men det står definitivt mellan familj och självförverkligande.
Fertiliteten är ju biologiskt begränsad i tid.
ÄVEN FÖR SVENSKA KVINNOR som tänjer på biologin och föder
barn så sent som det överhuvudtaget är möjligt, kommer den
dag då de inser att de faktiskt måste göra ett val. Frågan är om
inte valet blir svårare, och orsakar så mycket mer oro och smär-
U LRIKA K ÄRNBORG 61