I livsloppet - Regeringen

någon dödsbringande sjukdom; en gång suckade en läkare som
för sjunde gången undersökte min prostatakörtel: ”Det är inget fel
på hypokondriker utom att dom blir så förbannat gamla!”
NU ÄR JAG ALLTSÅ FÖRBANNAT GAMMAL och full av sjukdomar –
men jag har tillfrisknat från hypokondrin. En enda väsentlig plusfaktor
innebär alltså ålderdomen, dödsskräcken avtar. Varför förstöra
tillvaron med neurotisk skräck, när skillnaden mellan vara
och icke vara har krympt så till den grad? När jag i femtioårsåldern
var rädd för att dö, räknade jag med att förlora vid pass tre
decennier av det underbaraste som fanns – av livet! Vid fyllda 85
inser jag att skillnaden är marginell, att det bara rör sig om några
månader eller år – dessutom år som inte har samma livskvalitet
som ungdomstidens och mannaålderns.
Begreppet livslängd har blivit något som måste vägas mot
begreppet livskvalitet. Åldern som sådan, i sjukhussängen eller i
ett förvaringscentrum för minnessvaga, är föga eftersträvansvärd.
Det finns ett Bibelcitat som jag först på gamla dar lärt mig inse
innebörden av. Det är aposteln Paulus, som i brevet till borgarna
i staden Korint skriver: ”Du död var är din udd?”
Man kan, om man får leva länge, försona sig med sitt öde. Och
lära sig att Döden lär vara Sömnens broder – den som lever får se.
G USTAF VON P LATEN 79