I livsloppet - Regeringen

GLÄDJEN ATT LÄRA NYTT RÄCKER LIVET UT
Det är mycket bättre om friska människor arbetar fram till pensionsåldern.
De som har fyllt 50 har ju faktiskt en tredjedel av
sitt yrkesliv framför sig.
Men vi inom näringslivet har under de senaste decennierna
tagit den enklaste vägen och använt pensioneringar för att konjunkturanpassa
och effektivisera. Vi får därför ta på oss en del av
skulden för att åldersfixeringen i arbetslivet blivit så stark och att
den faktiska pensionsåldern är betydligt lägre än den lagstadgade.
Redan vid 60 års ålder har idag nästan hälften av befolkningen
någon form av pension. I åldersgruppen 55–59 år har
mer än en fjärdedel pension och andelen ökar kontinuerligt.
FÖR INTE LÄNGESEDAN var situationen helt annorlunda. När jag
började mitt yrkesliv och långt in på 80-talet var det en självklarhet
att man arbetade fram till sin pensionsålder vid 65 år.
I början av 90-talet, när vi gick in i en stark lågkonjunktur,
introducerades emellertid ett nytt tänkesätt. Hade man väl passerat
50 år så var man i praktiken en förbrukad yrkesmänniska.
Många fick då avtalspension och slutade någonstans strax efter
55 år.
Vi har inte orkat med att placera enskilda människor på rätt
plats i nya organisationer utan löst problemen på enklast tänkbara
sätt, dvs med avtalspensioner, avgångsvederlag eller andra
typer av förmåner som inneburit att personen kunnat lämna
företaget helt. Det har varit ett kortsiktigt sätt att lösa proble-
68 M ARIANNE N IVERT