I livsloppet - Regeringen

Jag träffade en Arbogaflicka, vi fick en son och bildade familj.
Började 1954 på ASEA som verkstadsarbetare och fick efter ett
år arbete på kontoret. När Arboga kommun startade en teknisk
aftonskola 1959 sökte jag dit och tog ingenjörsexamen efter fem
års kvällsstudier. Vi var många som inte hade fått möjligheterna
tidigare och företagen uppmuntrade de anställda till studier.
1970 fick jag jobb på SKF i Katrineholm som planeringsingenjör.
Efter några år i Katrineholm gick vår son bort. Sedan
den dagen blev livet helt annorlunda, min attityd till döden blev
annorlunda. Ett halvår senare fick vi en sonson.
Direkt efter pensioneringen var min främsta förhoppning att
leva åtminstone fram till 70-årsåldern. Det kändes jobbigt att det
fackliga nätverket med kontakter i olika delar av landet bröts upp.
Jag fick nöja mig med minnena av många års fackligt arbete och
av fjorton år av samarbete i partidistriktets styrelse, där en av styrelsekamraterna
var Göran Persson, vår nuvarande statsminister.
Men efter ett år flyttade min fru och jag tillbaka till Arboga,
en stad där vi kände igen många sedan 40-talet. Det var härligt
att uppleva den första lediga våren sedan sexårsåldern.
Eftersom jag var ledig hela dagarna fanns det gott om tid att
läsa, lyssna på musik och se på tv, mest idrott. Promenader varje
dag, tiden räckte till – också när frågan kom om jag ville ställa
upp som förtroendevald revisor i kommunen.
DET ÄR VIKTIGT att hålla igång, då mår man bättre. Det är också
bra om man har något intressant att se fram emot. Det kan vara
en liten händelse som man väntar på med spänning, ett möte
med en människa som man inte har sett på länge. Så är det för
S VEN L ARSSON 55