Nordens Tidning nr 1 2010 - Föreningen Norden

Köpenhamn i december blev scenen för ett magnifikt misslyckande.
Aldrig har så många av världens ledare samlats för ett så viktigt uppdrag
med ett så ynkligt resultat. Den globala klimatkonferensens facit
blev anorektiskt.
TExT: inger jägerhorn bild: gunnar seijbold/regeringskansliet
Vems var skulden? Alla pekar på
varandra. Ingen vill sitta med
Svarte Petter. De flesta talade
vackert om klimatet. Nästan alla tycktes
vara överens – och just därför var det
obegripligt att det var så svårt komma
överens.
Vi har visserligen en jord, men den
innehåller så många världar. Kanske
hade det varit realistiskt att från början
inse att detta inte skulle gå.
målen för Köpenhamnskonferensen var
utlagda i förväg:
18 | n o r d e n s t i d n i n g n r 1 / 2 0 1 0
En jord med
”Man talar om
ett ’ farsartat’
resultat.”
● Att nå ett globalt avtal som omfattade
alla länder
● Att nå ett legalt bindande avtal, med
sanktioner mot dem som bröt mot det
● Att slå fast utsläppsmål för alla länder
som gör det möjligt att förhindra jordens
medeltemperatur att stiga mer än
två grader detta sekel.
● Att göra åtaganden som var mätbara,
kontrollerbara och helst sanktioneringsbara.
● Att skapa en fond för att hjälpa u-länder
att anpassa sig till klimatförändringarna
och även motverka dem i framtiden
och att skapa en struktur för hur fonden
skulle administreras.
● Att helst få ett pris på koldioxidutsläppen
(enligt president Obama den centrala
uppgiften).