Nordens Tidning nr 1 2010 - Föreningen Norden

”Det som
föreningen är
idag kommer
inte att
försvinna på
tio år.”
för samhällsdebatten. Men vi har inte tillräckliga resurser.
Därför tror jag att vi måste omprioritera dessa.
Vi måste vässa vår förmåga att ligga i fronten.
Varför inte en enda stor gemensam förening Norden istället
för en i varje land?
– Absolut. Den här internetcommunityn borde vara
nordisk och varför skulle den inte fungera utanför Norden
också. Avdelningar och distrikt skulle i sin tur kunna
rekrytera från den här kretsen och få in nya medlemmar.
På så sätt skulle man vitalisera den gamla rörelsen.
Det är ingenting som hindrar att den verksamhet som
fungerat tidigare med studieresor, kultur, historia och
diskussionsgrupper om inomnordiska frågor fortsätter
parallellt. Den verksamheten har också ett stort värde,
men jag tror inte det räcker för att i längden hålla liv i
Föreningen Norden som en folkrörelse.
Vilka är Föreningen Nordens styrkor och svagheter?
– De som är verksamma inom föreningen är ofta
människor med goda medborgaregenskaper, förkämpar
för demokrati och det öppna samhället. De har en
positiv syn på samverkan. De vill gå utanför den lilla
världen där de bor och verkar. Det är första steget till
det vidare, större steget ut mot världen. Jag tycker att
vi skulle kunna bygga på den här civiliteten, medborgarandan
och de demokratiska idéerna.
– Svagheten är densamma som för alla folkrörelser:
vi som är med är litet till åren. Vi har dåligt tillskott av
yngre och därmed kanske inte alltid förnyelsekraften.
Har man inte förnyelsekraft så riskerar utvecklingen
att springa förbi en.
Hur tror du Föreningen Norden ser ut om tio år?
– Jag hoppas att de här tankarna slår rot och att
flera yngre blir engagerade. Vi kanske har en starkare
närvaro i de nordiska sammanhangen, syns mer och
trycker på mer. Vi kanske är lite mer av en tankesmedja
i Norden som verkar i och genom ett dynamiskt
nordiskt nätverk.
– Men det som föreningen är idag kommer inte att
försvinna på tio år. Avdelningarna kanske är färre men
starkare. Eldsjälar kan skapa fantastiska centra. Det är
där som det blir aktivitet.
– Jag kommer inte vara ordförande då, men jag
kommer nog att vara aktiv på något sätt. Kanske i
någon aktionsgrupp för den nordiska modellens utveckling
och om det blir en nordiska tankesmedja,
Föreningen Nordens ”thinktank”, så vill jag gärna vara
med på ett hörn i den. ■
26 | n o r d e n s t i d n i n g n r 1 / 2 0 1 0
”Harry-handeln” blomstrar
shoppingsugna norrmän som reser över gränsen
till Sverige för att handla billigt ökar under 2010.
Den slutsatsen är inte alltför långsökt sedan de
norska tobaks- och alkoholskatterna höjdes vid årsskiftet. Skattehöjningen
är fem procent och med övriga prishöjningar är ett
paket cigaretter sju procent dyrare än 2009. Ett 20-paket kostar
cirka 95 svenska kronor, samma paket i Sverige kostar hälften.
Prisskillnaden på en dosa snus är ungefär densamma.
Alkoholpriserna är också märkbart lägre i Sverige än i Norge.
Skillnaden har blivit större efter nyår, även om de svenska knappast
kan betecknas som billiga. Bensinen kostar mindre - livsmedel,
kläder, möbler, bilar och tandläkarbesök likaså.
de som gynnas av prisskillnaderna är i första hand handlarna
på svensk sida gränsen som varje dag tar emot tusentals norrmän
på ”handledtur i nabolandet”. Så viktig har den svensknorska
gränshandeln nu blivit att den räknas in i Sveriges totala
exportvärde till Norge. 2008 var gränshandeln värd 10 miljarder
svenska kronor. Någon statistik för 2009 finns ännu inte, men
att siffran kommer att slås – trots finanskrisen – är ingen vild
gissning. Med gränshandeln inräknad i exporten till Norge är
det sannolikt att Tyskland inte längre kommer att vara Sveriges
viktigaste exportland. Värdet av den svenska exporten till Tyskland
var under 2008 mellan 9 och 12 miljarder kronor per månad,
medan motsvarande siffra för Norge var mellan 8 och 11
miljarder. Vissa månader var exportvärdet till Norge högre än
det tyska. Med gränshandeln på 12–15 miljarder under 2009 kan
Norge mycket väl segla upp på förstaplatsen.
att det inte längre handlar om små kvantiteter som norrmän
handlar i Sverige förstår man när man besöker de enorma köpcentra
som byggts på svensk sida av Svinesundsbron och i värmländska
Töcksfors och Charlottenberg lite längre norrut. Hundratals
butiker ser till att det som för några år sedan myntades som
”Harry-handel” idag är ”serious business”.
Det var dåvarande jordbruksministern och Venstre-ledaren
Lars Sponheim som i början av 2000-talet myntade uttrycket
Harry-handel. ”Harry” är norsk slang för töntigt, och Sponheim
fick en hel del kritik för att han kallade det töntigt att åka till
Sverige för att shoppa.
harry eller ej, men när priserna på vissa varor kan skilja så
mycket som 50 procent mellan Sverige och Norge så förstår man
att det är svårt för de norrmän som har Bohuslän, Dalsland eller
Värmland på bekvämt avstånd att inte passa på att utnyttja de
låga priserna. Tullen har inte resurser att stoppa alla som eventuellt
kan ha en och annan liter för mycket med sig. Dessutom
är vägarna många över gränsen, och har man för mycket med sig
kan det förekomma att man tar ”vägen genom skogen”.
LARS KILLANDER, Oslo