Personutredningar - Kriminalvården

4. GENOMFÖRANDE AV PERSONUTREDNING
Att utreda innebär att ta reda på förhållanden, att reda ut. En utredning är en ”grundlig,
klargörande undersökning” (Norstedts svenska ordbok). Det handlar alltså om att samla
in uppgifter och att sammanställa dem. Själva utredandet har en objektiv grundton, det
handlar om att ta reda på, inte att bedöma eller värdera. I personutredningen kommer
bedömningen in i samband med att man avger ett förslag, medan utredandet handlar om
att plocka fram sakförhållanden.
Dessa förhållanden kommer från de tre områden som Mary Richmond (1917) beskrev
som sakfrågor, vittnesmål, och sammanhang. Sakfrågorna handlar om bostad, försörjning
och andra materiella förhållanden. Vittnesmålen kommer från uppfattningar om
förhållanden, dels den utreddes egen uppfattning, dels andra personers beskrivningar.
Detta kommer fram i sättet att beskriva situationer och värderingar om t.ex. omfattning
av alkoholkonsumtion. Sammanhanget är allt sammantaget och kombinerat med det
sammanhang informationen kommer ifrån. Sammanhanget kan ha betydelse för vad som
uppfattas normalt eller avvikande. T.ex. kan en viss livssituation och uppfattning av den
vara normal och förväntad för en 20-åring, medan samma situation kan te sig lite udda
för en 60-åring. Richmonds arbete är nästan hundra år gammalt, men fortfarande är det
dessa områden som ingår i en utredning: Att ta reda på faktiska förhållanden,
uppfattningar om dessa förhållanden och att tolka detta i det sammanhang det finns.
Det finns ingen litteratur specifikt kring personutredningens metodik, men en mycket
använd bok om utredningar är Barnavårdsutredningar – en kunskapsöversikt (Sundell,
Egelund, Andrée Löfholm 2007). I denna bok beskriver författarna både ideal och praktik
om sociala utredningar utifrån forskning om utredningar. De beskriver bl.a. hur tanken
om utredning utgår från en rationell process där man först formulerar frågorna som skall
besvaras, sedan samlar in information, värderar och analyserar informationen och
slutligen fattar ett logiskt beslut med grund i informationen. Men de beskriver också
forskningen visat att denna idealbild sällan fungerar i praktiken. Oftast samlas irrelevant
information in, medan viktigt glöms bort. Arbetshypoteser som tidigt skapats färgar vilket
material som samlas in och det är lätt hänt att informationsinsamlingen sker utifrån vad
som styrker den redan från början antagna inställningen. Även om idealtanken är att en
rationell process skall vara möjligt, visar socialarbetares praktik inom många områden att
det är problematiskt att vara så öppen och förutsättningslös i sitt arbete (Milner och
O’Byrne 2002). Det finns därför all anledning att anta att inte heller de som genomför
personutredningar klarar av att förhålla sig helt rationella, att även de utgår från
arbetshypoteser.
I detta kapitel skall vi beskriva arbetet med att genomföra en personutredning: hur man
går till väga, vilket material man använder och hur man samlar in det. Vi kommer också in
på utredningen som produkt, hur man skriver och argumenterar och avslutningsvis lyfter
vi fram hur frivårdarna ser på utredningsarbetet och skillnaden mellan den nu gällande
modellen för arbetet och den tidigare. Kapitlet bygger på både den kvantitativa analysen
av utredningar och de kvalitativa analyserna av utredningar, intervjuer och fokusgrupper.
När kvantitativa uppgifter förekommer utgår de från vad vi betecknar som fullständiga
utredningar. För att ge en liten ram kring vem det är som är föremål för dessa utredningar
ger vi först en bild av dem som utretts i det material vi haft tillgång till.
25