Personutredningar - Kriminalvården

Språket är viktigt för många av dem som arbetar med utredningar. På vissa frivårdskontor
genomgår utredningen inte bara en innehållslig genomgång innan den avslutas och
skickas till rätten, utan även en språklig kontroll och korrigering. Många påtalar att det är
viktigt att vara tydlig i argumentationen eller att skrivandet och språket i sig är viktigt.
Man skall formulera sig väl till rätten och man skall vara noga med att få fram sitt
budskap. På ett av de kontor vi besökte var man generellt uttalat noggrann med språket,
”modeuttryck, låneord och ’skräp’ tolereras inte”. Det finns därför några som hävdar att
de ”har gett upp tanken på variation i skrivandet och skriver så att det passar in”.
När texten skrivits samman skall den presenteras, för rätten som är beställare, men också
för den person som utredningen avser. Denna delgivning av vad som framkommit
beskrivs oftast mycket kortfattat, men det framkommer att den ibland sker per telefon
och ibland genom att utredningen skickas till den misstänkte. Det förekommer också att
delgivningen sker redan i samband med intervjun genom att frivårdsinspektören då
informerar den utredde om vilket påföljdsförslag som kommer att lämnas.
4.4 Synpunkter på den nya modellen
Som noterats i inledningen genomgick föreskrift och arbetssätt förändringar under senare
delen av 2009. De mest uppenbara förändringarna ligger i den ökade graden av tydlighet
och detaljrikedom i föreskriftens orientering mot bedömning av risk för återfall och i att
en särskild blankett tagits fram för personutredningens författande. Att använda en
blankett för utredningen är egentligen inget unikt, men för de flesta som nu är
verksamma i frivården är det nytt. Möjligheten att skriva utredningen med fri text hade
funnits sedan tidiga 1990-talet. I såväl intervjuer som i fokusgrupper återvände frivårdsinspektörerna
till argument om ”den nya modellen”. Eftersom intervjuerna gjordes innan
alla börjat använda blanketten var det av naturliga skäl var det främst de som ingick i
pilotprojektet, eller som på annat sätt fått inblick i det ändrade arbetssättet som hade
synpunkter. Det fanns trots det också de som ännu inte hade egna erfarenheter av att
arbeta med den nya modellen som hade tydliga uppfattningar i frågan.
Synen på ”gamla” och ”nya” sättet att arbeta varierar från att av vissa ses som en
välkommen nyordning med en mall, medan det av andra betraktas som en tillbakagång.
De som ser positivt på förändringarna lyfter fram att mallen gör att man får med ”allt”
och att rätten genom blanketten tvingas beakta alla områden ” även fritid, vilket de
tidigare skrattat åt”. En enhetlig mall anses av denna grupp främja möjligheten till
likvärdiga bedömningar, höja kvalitetens på utredningar och ta bort ett sätt att skriva som
kräver att man skall läsa mellan raderna för att kunna tolka budskapet. Utredningarna och
påföljdsförslagen anses bli tydligare. Det sägs också att mallen kommer att göra det lättare
att göra bedömningar och det kommer att bli mer tidseffektivt arbete. De som är positiva
ser ofta också fram emot att personutredningen och verkställighetsplaneringen skall
kunna kopplas ihop, så att det i början av en verkställighet bara är att ta vid där personutredningen
slutade och konkretisera detta i planeringen. Det finns även det som lägger
till ytterligare en dimension, att den nya formen av utredning skall ge ett bra stöd vid
anstaltsplacering av de som döms till fängelse. Däremot är det ingen av de positiva som
lyfter fram något kring att den nya föreskriften också innebär att en riskbedömning skall
göras, det som är den egentliga nyheten.
De som är negativa menar att mallen inte utvecklar arbetet, den tar bort glädjen och gör
det tråkigare. Mallen anses ”styltig” och utformad så att det blir svårt att förmedla till
klienten vilken bedömning man gjort. Det finns också de som menar att blanketten
begränsar uttrycksmöjligheterna och det finns de som menar att den är ”ful”. Det är
många som är skeptiska till den förändring som de står inför vid tiden för intervjuerna.
En faktor som ofta lyfts fram är att mallen hindrar den professionella bedömningen, den
styr för mycket. I denna grupp finns också de som menar att riskbedömning är
kontroversiellt. De som tar upp frågan om riskbedömning är alltså de som är skeptiska till
det nya sättet att arbeta.