Personutredningar - Kriminalvården

Tabell 6: Förekomst av områden, fullständiga utredningar (n=1128), per år, i procent
Område i utredningen 2008 2010
1. Brottsmisstanke
2. Referenser och registerutdrag:
21,4 99,6
2.1. Rikspolisens Belastnings-
72,0 80,6
register
2.2. Socialtjänsten 79,9 94,5
2.3. Kronofogdemyndigheten 76,8 74,5
2.4. Försäkringskassan 69,9 86,8
2.5. Statens Institutionsstyrelse 0,2 0,9
2.6. Migrationsverket 6,2 6,3
2.7. Vårdgivare 11,8 7,4
2.8. Andra (privata) referenser 17,3 23,2
3. Utredningsinstrument 3,0 4,4
4. Bedömningsområden:
4.1. Familj 90,2 97,7
4.2. Bostad 86,1 98,6
4.3. Sysselsättning 94,1 98,4
4.4. Fysisk hälsa 68,8 97,0
4.5. Psykisk hälsa 68,3 97,2
4.6. Alkoholvanor 88,1 98,8
4.7. Narkotikavanor 73,6 98,4
4.8. Spelvanor 20,5 93,8
4.9. Kriminalitet 20,3 81,5
4.10. Tidigare verkställighet 17,3 26,4
5. Påföljdsrelaterade variabler:
5.1. Övervakningsbehov 99,3 99,6
5.2. Påföljdsförslag 33,6 35,6
5.3. Samhällstjänstbedömning 85,5 96,6
Som det framgår av tabellen behandlas de flesta områdena. Det framgår också att
utredningarna från 2010 tar upp mer än 2008 års utredningar. Särskilt markant är det för
spelvanor och kriminalitet som bara nämns i cirka 20 procent av utredningarna 2008, men
i över 90 respektive över 80 procent 2010. De punkter vi har med i tabellen, men som
förekommer i liten utsträckning, handlar om referenser från vissa källor. Att detta är
sällan förekommande kan i en del fall bero på att det inte är relevant, t.ex. med referens
från Migrationsverket eller Statens Institutionsstyrelse. Andra sällan förekommande
uppgifter, t.ex. om användning av bedömningsinstrument eller referenser i privata
nätverket, beror mer troligt på utredarnas sätt att arbeta.
Utredningarna tycks således bli tydligare sedan införandet av den nya modellen, eller i alla
fall visar de i större utsträckning upp underlaget för utredningen. Detta säger dock inget
om kvaliteten eller relevansen av det som tas upp, ej heller om och i så fall hur riskbedömningar
görs. Den nyintroducerade blanketten är i sig inget nytt, det är enbart ett
verktyg och syftet med personutredningen är detsamma 2008 och 2010. Den nya
modellen har däremot ett ökat fokus på att bedöma risken för återfall. Vi kan här visa att
underlaget för den bedömningen är tydligare i 2010 års utredningar, men hur själva
bedömningen görs framgår inte. Vi behöver därför titta närmare på hur risk och skydd
värderas i utredningarna.