Här finner du rapporten i sin helhet (pdf)

Hybridsalen bör vara ca 70 kvm och i anslutning till salen ett utvärderingsrum med
manöverbord ca 17 kvm, förråd 15 kvm och en expedition med teknikrum 10 kvm samt plats
för sänguppställning. Den sammanlagda ytan för en hybridsal med kringlokaler uppgår 125 –
150 kvm.
Hybridsal bör i första hand finnas vid universitetssjukhuset och större akutsjukhus med
kärlkirurgi och PCI verksamhet.
Ventilation på operationssal
Under 1940 och 1950-t visades att genom att skilja operationsavdelningarna från övrig
verksamhet kunde smitta från övriga avdelningar förhindras. Slussade avdelningar infördes. I
samband med implantationskirurgins utveckling har kraven på operationssalshygien ökat,
vilket bland annat lett till utvecklingen av olika typer av ventilationssystem och täta kläder.
Laminärt flöde introducerades av Charnley under 1960- 1970 t och vann stor acceptans inom
ortopediska operationsavdelningar. Laminärt flöde kan bl.a. åstadkommas i s.k.
operationsbox. Operationsboxen har idag till stor del ersatts av speciellt utformade tak (s.k.
LAF tak) där man istället för boxens väggar utnyttjar en luftridå vilket ger bättre ergonomi för
personalen på operationssalen.
Lidwell visade i studier under 1980-t att infektionsfrekvensen för höft- och knäledsplastiker
kunde reduceras med 50 % vid operation i ultraren luft (definierad som < 10 cfu/m³) och om
effekten av peroperativ antibiotikaprofylax adderades till effekten av ultraren luft fick man en
total sänkning av infektionsfrekvensen från 3,4 % till 0,4 %. (Lidwell 1988). Med moderna
LAF-tak kan antalet luftburna bakterier oftast hållas kring 1-2 cfu/m3.
Vid sjukhuset DAMP i Tyskland har laminära flödestak installerats som standard på
operationsavdelningen och flera operationsbord placeras där på samma sal. Vid Harlev i
Danmark har installation av laminära flödestak resulterat i förändrade arbetssätt med bl.a.
överflyttning av patient direkt från säng till operationsbord på sal. Personalen arbetar med
korta avstånd och god överblick i vägglösa operationssalar och behöver nu bara gå en
tredjedel av sträckan mot förut. LAF tak medger enligt dessa sjukhus effektivare patient och
materialflöden då de också löser kommunikationsproblemet mellan operationssal och
korridor.
Man måste dock komma ihåg att ventilationen enbart påverkar den luftburna smittan – ej
kontaktsmitta – och att personalergonomi och patientintegritet också måste beaktas. De ovan
beskrivna lösningarna förutsätter också att LAF-ventilation väljs för hela
operationsavdelningen, vilket inte är självklart om olika typer av kirurgi bedrivs (se nedan).
Konventionell operationssalsventilation är turbulent (omblandande) med 18 – 20 luftväxlingar
per timme. Detta är tillräckligt för att, med personal klädd i vanlig operationsarbetsdräkt, nå
en mikrobiologisk luftkvalitet av 50 – 100 cfu/m³ luft. Denna nivå är tillräcklig för t.ex.
gastro-intestinal kirurgi. Bästa möjliga mikrobiologiska luftkvalitet bör naturligtvis
eftersträvas genom att inte fler personer än nödvändigt uppehåller sig i operationssalen. Om
personalen använder specialarbetsdräkt reduceras antalet bakteriebärande partiklar så att man
når en nivå av 10 – 20 cfu/m³ luft; ibland kan nivåer < 10 cfu/m³ luft erhållas (gränsvärdet för
”ultraren luft”).
33